leifsjoqvist

Lars M Anderson är historiker vid Uppsala universitet.
Idag fick han vara med i Studio Ett som informator om
antisemitism.
I sig ett konstigt val.

Andersson kritiserade Ordfront för att vara antisemitisk
då de lät några skribenter skriva om Gamla Testamen-
tet. Den vidriga hatskrift som förespråkar incest, folk-
mord, baramord och ja all möjlig inhumanism sida
efter sida är enligt Andersson något som inte går att
kritisera och skulle man göra det är man antisemit.

Anderssons och hans kompis Bachner  brukar alltid säga att
"visst skall och bör man kritisera Israel..." men sedan
när kritiken kommer är den alltid antisemtisk.
Det är som extremvänstern på 60-talet när man pra-
tade om att  enhet-kritik-enhet var det styrande för
debattklimatet.


I dagens Studio Ett säger Andersson att han förfasas över
alla liknelser med nazismen och förintelsen. Men tvärtemot
Andersson menar jag att det Israel och deras propaganda-
vänner som använder detta argumenterande. När Saddam
togs av daga jämfördes han ständigt med Hitler och Irak
fick representera 30- och 40-talets nazistiska Tyskland.
Alltså om Förintelsen är historiskt unik kan den inte jäm-
öras med något.

Faktiskt har ju palestinier, araber och perser fog för sin
skepsis till allt prat om Förintelsen.
Vem låg bakom Förintelsen?
Tyskland och deras vänner.
Vilka kunde ha hindrat samma Förintelse?
De allierade.

Palestinier, araber eller perser har ju inte ett skit med
det att göra.
De har all rätt att säga att israel skulle ha anlagts i
Tyskland. det var Europa som behövde göra upp med
antisemitismen inte Mellanöstern.
I det perspektivet kan jag förstå att man eldar synagoger
i Sverige. ( Visst det är korkat, kontraproduktivt och är
ett påhopp på oskyldiga.)

Oavsett vad är Andersson ute och lägger rökridåer.
Idag handlar det om att hindra ett krig som liknar
ett folkmordskrig.
Oavsett vad som idag styr Israel måste detta krig stoppas.
Det är Israel som mördar inte Hamas.

FN är enda hoppet för folken i Israel och alla ockuperade om-
råden.