leifsjoqvist

Idag somnade Terje in efter en spruta.
Matte och min dotter var med.
Han blev nästan 11 år.

Han kommer att kommas ihåg som  en
hund som alltid ville vara med. Han  var
med på fotbollsträningar,   han var med
vid psykotiska utbrott på jobbet och han
var med på cykelturer.

Aldrig en blotta i hans jämnmod.
Aldrig aggressiv oavse tt om barn eller
valpar drog honom i öronen eller spark-
ade bollar efter honom.

Alltid sökte han sällskap.
Den   enda   gång  han blev  arg  var  när
jag  blev   arg. Om    mina barn hoppade
på mig bet  han mig.   Om  jag skulle bli-
vit attackerad på gatan skulle han hjälpt
den som attackerade.

Han hade väl läst Bamse.
Den som är stor och stark måste vara snäll.

Han  blev  också  ett   perfekt   övergångsobjekt.
Efter det  att  matte  och husse  skildes har  det
varit lite   eller inget  bråk om pengar eller  barn.
Däremot har  det varit   tjafs om vem som  skall
ha Terje. Han fullföljde sin plikt som övergångs-
objekt med ett stoiskt  lugn som   bara    tillfaller
en hund med stor integritet.

Idag tog det slut.
Terje somande in på min dotters knä.
Vackert så.

Vila i frid companero!