2009-07-10
02:16:25
rebellerna och den kollektiva psykosen
Det är otäckt att vara nära människor som tolkar
verkligheten på ett helt annat sätt än en själv. De
religiösa har jag svårt för då jag överhuvudtaget
inte kan begripa hur man kan tro på en icke-existe-
rande värld och på väsen med övernaturliga kraf-
ter.
Mer närliggande är ju Idioten som jag skrivit om nedan.
Han förstår inte vad som sker. Han är förvånad över att
verkligheten inte blir som han tänkt den.
Jag lyssnar på Bosse Lindqvist program om Rebellrör-
elsen 1968. I Stockholm och Uppsala hade de sin hem-
vist. De bildade celler och underordnade sig Kinas Kom-
munistiska Parti. Revolutionen skulle komma , men nu
gällde att ta bort det borgerliga och depraverade ur sinn-
et. Man brände böcker och krossade skivor. Man tog barn-
en från sina föräldrar. Det blev sekternas sekt och slutade
med att man skulle avrätta folk i skogarna utanför Uppsala
för at de var klassfiender.
Jag känner igen allt. I Röd Ungdom som var maoister hade
vi täcknamn. Jag hette Nordal efter den norske författaren och
kommunisten Nordahl Grieg men många misstänkte att det
fanns en fotbollskoppling. Vi diskuterade om att gå under jord-
en när imperialismen skulle anfalla oss, oftast Sovjet trodde vi
men även USA.
Så vi studerade för att bli rediga revolutionärer. På sommarläger
i Värmland vågade man inte fråga kamrater varifrån de kom eller
vad de verkligen hette. Någon kunde ju tro man var från SÄPO. Det
var ju särskilt jobbigt om man blev förtjust i något kjoltyg. Vi var ju
dock revolutionärer och inga jävla flowerpowerfjollor. Myrdal hade ju
skrivit i en Skriftställning att sex och samlevnad pratade han och
Gun om när de lagt sig och släckt läslamporna.
Men vi var rätt harmlösa. Rätt fega. Inga danska Blekingegadeligan
som vi kände till och vad de gjorde. Några åkte med pengar till Madrid
och överlämnade till förbjudna FRAM men inte så mycket mer. Frågan
är dock: hur mycket skall det till för att masspsykosen skall ta över? Vad
krävs för att vi skall döda oss själva eller andra?
verkligheten på ett helt annat sätt än en själv. De
religiösa har jag svårt för då jag överhuvudtaget
inte kan begripa hur man kan tro på en icke-existe-
rande värld och på väsen med övernaturliga kraf-
ter.
Mer närliggande är ju Idioten som jag skrivit om nedan.
Han förstår inte vad som sker. Han är förvånad över att
verkligheten inte blir som han tänkt den.
Jag lyssnar på Bosse Lindqvist program om Rebellrör-
elsen 1968. I Stockholm och Uppsala hade de sin hem-
vist. De bildade celler och underordnade sig Kinas Kom-
munistiska Parti. Revolutionen skulle komma , men nu
gällde att ta bort det borgerliga och depraverade ur sinn-
et. Man brände böcker och krossade skivor. Man tog barn-
en från sina föräldrar. Det blev sekternas sekt och slutade
med att man skulle avrätta folk i skogarna utanför Uppsala
för at de var klassfiender.
Jag känner igen allt. I Röd Ungdom som var maoister hade
vi täcknamn. Jag hette Nordal efter den norske författaren och
kommunisten Nordahl Grieg men många misstänkte att det
fanns en fotbollskoppling. Vi diskuterade om att gå under jord-
en när imperialismen skulle anfalla oss, oftast Sovjet trodde vi
men även USA.
Så vi studerade för att bli rediga revolutionärer. På sommarläger
i Värmland vågade man inte fråga kamrater varifrån de kom eller
vad de verkligen hette. Någon kunde ju tro man var från SÄPO. Det
var ju särskilt jobbigt om man blev förtjust i något kjoltyg. Vi var ju
dock revolutionärer och inga jävla flowerpowerfjollor. Myrdal hade ju
skrivit i en Skriftställning att sex och samlevnad pratade han och
Gun om när de lagt sig och släckt läslamporna.
Men vi var rätt harmlösa. Rätt fega. Inga danska Blekingegadeligan
som vi kände till och vad de gjorde. Några åkte med pengar till Madrid
och överlämnade till förbjudna FRAM men inte så mycket mer. Frågan
är dock: hur mycket skall det till för att masspsykosen skall ta över? Vad
krävs för att vi skall döda oss själva eller andra?
Kommentera inlägget här:
