leifsjoqvist

När jag gick i sjätte klass år 1970   så bestämde
vi oss för att arrangera en sittstrejk. Jag kommer
inte ihåg varför , men jag minns att  vi var mycket
bestämda. Fröken Nyman kom  ut och uppmana-
de oss att gå  upp till    klassrummet  och vi bara
skrattade. Flera andra lärare kom    också och vi
bara skrattade. Vi hade  makt och   vi kände att vi
växte. Då kom gubben Winberg.  En , som vi upp-
levde de,t stor man. Han sa bara barskt att vi skul-
le genast gå upp till vårt klassrum. Vi visste  inte
hur snabbt vi ville lyda honom. Huller   om buller
så rusade vi upp till klassen.

Nej, gubben Winberg var ingen toyboy.   Vi var nog
som de flesta ungar är idag. Sökande och  ibland
upproriska och ibland bara vilsna. Det   är då  den
vuxna världen skall träda in och sätta gränser.  Fri-
het under ansvar är inte bara en liten mening, det
är själva fundamentet i utveckling.

Idag är jag 50 år.
Idag finns inte gubben Wiberg.
Han är ersatt av gubben Sjöqvist.
Winberg föll ur väven och jag fyllde hans
tomrum.

Problemet idag är inte att ungdomen är värre
än förut.
Problemet idag är att vi har en vuxenvärld som
inte axlar sitt ansvar.

Omdömet om gubben Sjöqvist är så gott som
alltid:
"Han är sträng men shysst".

Det kunde gott flera vara.