leifsjoqvist

Om man är   intresserad   av att  betrakta andra
föreställningar   än sin egen    om  existensens
vara då   skall man hålla sig nära Charlie  Kauf-
man. I natt såg jag åter Synecdoche,New York
och den växer.

Philip  Seymour  Hofman är   enstående som  Ca-
den Cotard. I    förrgår   såg   jag   Almost famous.
Där spelar han    kultskrivaren Lester Bangs. Han
säger om  sig själv    att anledningen till att han är
kult är att han är uncool och    aldrig får några bru-
dar. han är antitesen  till rockcirkusen.   Han är cir-
kusens samvete och sanningssägare. Han är un-
mercyful.

I Synecdoche följer vi   Cotard genom hans liv.   Det
är inte kronologist utan mer psykotiskt. Tid och  rum
spelar inte så stor roll. Allt handlar om relation,   allt
handlar om att bli sedd, allt handlar om rörd och be-
rörd, allt handlar om att älska eller att bli älskad. Det
övriga är bara rekvisita.

Det finns   fantastiska sekvenser.   Cotards fru  lämnar
honom för två tyska män Hon är  erkänd konstnär. Hon
gör minikonst så  att alla går omkring med  förstorings-
glas med pannlampor på hennes vernisage.
När Cotard träffar sin dotter på hennes dödsbädd måste
han be om  ursäkt för att han   knullat homosexuellt med
Erik i analen istället för att bry sig om sin dotter. Cotard är 
hetero.

Så här är det med alla filmer som Kaufman skrivit, produ-
cerat eller som nu regisserat:
Being John Malkovich
Human Nature
Adaptation
Eternal sunshine of a spotless mind

Så gott som det enda intressanta som hänt på de stora
dukarna under de senaste åren.

Det är film.
Bara film.
Kaufman är    kanske den   ende jämte Karwai som klarar
av att bära formen i vår tid. Bära formen och fylla den med
ett innehåll som är   bland de   intressantaste som någon
form överhuvudatget kan visa.