leifsjoqvist

En trevlig midsommar har sällat sig  till   arkiven.
Jag var med ett sällskap på Bildtska gården där
ett par har residens mot att    de sköter    gården
och genomför guidade turer under    sommaren.

På det stora släkträdet i huvudbygganden hittar
man även vår Carl.

Vi åt och sjöng och sedan bröt den stora   dis-
kussionen ut. Där fanns gamla trotskister, en
maoist, en anarkist , en miljöpartist och   någ-
ra oberoende.

Diskussionen utmynnade i två stora frågor:
1. Vi kan idag   inte  formera   oss ideologiskt för vi
    vet inte riktigt  vad vår tid  kräver   för ideologi.  Vi
    kan vara aktiva, vi kan  studera och   vi kan   vara
    vakna för att formera den ideologi som kommer
    att växa fram. Det fanns socialister innan  social-
    ismen fanns som ideologi , anarkister fanns  in-
    nan anarkismen.

2. Vad kommer  först   befrielsen   av samhället eller be-
    befrielsen av  individen?   Gammal diskussion.   Den
    mytomspunne B Traven  hävdade   via sin serie böck-
    er om indianerna   att  diskussion innan befrielsen är
    att ge upp  innan man   ens försökt.   Oenigheten kan
    manifesteras först när   samhället är befriat.   En ann-
    an syn är vi skall göra oss rena och redo innan vi kan
    befria samhället. Någon  hävdade   att det var  skolan
    uppgift att    undervisa oss till en   framtida  solidaritet,
    men där var vi nog eniga om att staten  inte är en pas-
    siv figur i sammanhanget.

Oense på riktigt blev vi  när   Göteborgskravellerna kom på
tal. Anarkisten tyckte att vi  var för flata i Sverige och att våld
måste finnas om det skall vara på "riktigt". Trotskisten såg
bara vandaler  under kravallerna   och blev   förbannad och
gick. Trotskisten är idag miljöpartist skall tilläggas.

Det var ändå hoppfullt.
Det diskuterades.
Det diskuterades i oenighet.
Dialektiskt.
Små vibbar från en svunnen tid.