2009-03-08
10:47:06
Barnmisshandel
Igår lyssande på ett program från Dokumentärredaktionen
på P1. Det handlade om medleåldern. Kvinnan som gjorde
programmet var vilsen och intervjuade andra vilsna. Medel-
ålder är alltså mellan 35 och 55. Jag är i slutet av medelålder
och skall snart bli gammal. Jag har inga problem med det. När
livet avgränsas och blir tidsbestämt blir det också lättare att
förhålla sig till.
I vilket fall är nu tid att rannsaka sig och jag mindes min äldste
sons första dagmammeplacering och fylldes med ångest och
dåligt samvete. Saken är den att dagmamman var en parant dam
i de tidiga 40. Hon var snygg och hade fött sexuella tankar om inte
första associationen till henne varit Klorin.
Hon var från Ungern och där vaknade de första misstankarna. Det
kom massor av ungrare hit efter upproret i Ungern 1956. De flesta
bra människor som lämnade en dikatatur men där fanns också en
kontingent fascister från Andra Världskriget som kom likte en barlast.
Pilkorsarna var blande de värsta svinen under kriget. De mördade och
torterade lika frejdigt som någonsin SS.
Idag fins dessa barbarer i Sydossetien
Så jag hämtade min nästan 1-årige son varje dag hos denna kvinna
och med en alltmer stigande känsla av olust. Han var mer ren när jag
hämtade honom än när jag lämnade. Alla leksaker låg i perfekt ordning
och det fanns inte en pinal som var fel i hennes lägenhet. Naturligtvis
fanns inga dammtussar eller liknande. Så efter några veckor gick jag
in i vardagsrummet och till hennes bokhylla. Där stod några decimeter
vinylskivor och jag närmade för att se vad det var. Musik kan avslöja en
människas karaktär.
Jag fick andnöd.
Det var som en skräckfilm när man kommer på att ens bäste
vän i själva verket är ett massmördande monster.
Jag stapplade ut i köket och väste att vi skulle gå.
Jag slängde på sin son hans kläder och skyndade ut
i trapphuset. Räddad!
Jag kramade min son och sa förlåt tusen gånger på vägen
hem.
Jag tittade ororligt om hans pupiller ändrat färg eller om det
fanns märken på hans kropp efter labratorieförsök.
Samma efetrmiddag sa jag upp dagmammam på stående
fot.
Vad det var i bokhyllan?
50 skivor av Julio Iglesias!
Inget annat.
Bara fucking Julio!
på P1. Det handlade om medleåldern. Kvinnan som gjorde
programmet var vilsen och intervjuade andra vilsna. Medel-
ålder är alltså mellan 35 och 55. Jag är i slutet av medelålder
och skall snart bli gammal. Jag har inga problem med det. När
livet avgränsas och blir tidsbestämt blir det också lättare att
förhålla sig till.
I vilket fall är nu tid att rannsaka sig och jag mindes min äldste
sons första dagmammeplacering och fylldes med ångest och
dåligt samvete. Saken är den att dagmamman var en parant dam
i de tidiga 40. Hon var snygg och hade fött sexuella tankar om inte
första associationen till henne varit Klorin.
Hon var från Ungern och där vaknade de första misstankarna. Det
kom massor av ungrare hit efter upproret i Ungern 1956. De flesta
bra människor som lämnade en dikatatur men där fanns också en
kontingent fascister från Andra Världskriget som kom likte en barlast.
Pilkorsarna var blande de värsta svinen under kriget. De mördade och
torterade lika frejdigt som någonsin SS.
Idag fins dessa barbarer i Sydossetien
Så jag hämtade min nästan 1-årige son varje dag hos denna kvinna
och med en alltmer stigande känsla av olust. Han var mer ren när jag
hämtade honom än när jag lämnade. Alla leksaker låg i perfekt ordning
och det fanns inte en pinal som var fel i hennes lägenhet. Naturligtvis
fanns inga dammtussar eller liknande. Så efter några veckor gick jag
in i vardagsrummet och till hennes bokhylla. Där stod några decimeter
vinylskivor och jag närmade för att se vad det var. Musik kan avslöja en
människas karaktär.
Jag fick andnöd.
Det var som en skräckfilm när man kommer på att ens bäste
vän i själva verket är ett massmördande monster.
Jag stapplade ut i köket och väste att vi skulle gå.
Jag slängde på sin son hans kläder och skyndade ut
i trapphuset. Räddad!
Jag kramade min son och sa förlåt tusen gånger på vägen
hem.
Jag tittade ororligt om hans pupiller ändrat färg eller om det
fanns märken på hans kropp efter labratorieförsök.
Samma efetrmiddag sa jag upp dagmammam på stående
fot.
Vad det var i bokhyllan?
50 skivor av Julio Iglesias!
Inget annat.
Bara fucking Julio!
Kommentera inlägget här:
