leifsjoqvist

I söndags såg jag två filmer.
Först var det filmen om upproret i Kautakeino.
En mycket bra film som kan ses som vilken
aktionfilm som helst, men som har en helt
annan botten.

Det handlar alltså om samer som vill göra sig
fri spriten. De söker hjälp i Guds ord. Här finns
Laestadius i en biroll som resande präst. Denne
Laestadius kan ju ses som en svensk Khomeini.
Han sa att gud bodde i människorna, att människan
var ett guds tempel. Det var ord som gick i stäv mot
den tidens kyrka och stat. En svensk präst som med
Guds Ord var rebell och stred mot överheten.

För en ung människa är det säkert oklart vad som är
svenskt och norskt 1856 (kolla det) och filmen stannar
inte upp för att fördjupa i det. Några av de samer följde
Laestadius ord fick plikta med sina liv på stupstocken.
Man halshögg med en bila och alltsomoftast fick man
hugga några gånger för att huvudet skulle lossna.


Film två var en liten bagatell som hette The visitor.
Det handlar om en professor i ekonomi som sedan
några år är änkeman och som lever sitt liv på låtsas.
Han spelar. Han bryr sig inte. Om han tänkt så, vilket
han inte gör, inväntar han döden och då som befriare.

En dag ombeds att åka till New York för att vara med på
en kongress om ekonomisk utveckling i Tredje Världen.
Han tvingas i princip till detta. han har inte ens skrivit bok-
en som skall presenterats utan bara lånat sitt namn till
en yngre kvinnlig kollega.

Han försöker att lära sig spela piano, men det enda han
klarar är avskeda sina instruktörer. Han har inte vad som
krävs.

Så i New York vänds hans liv uppochner.
Han träffar en illegal syrisk invandrare och dennes flickvän,
vilka ockuperat hans våning. Det uppstår en vänskap. Det
uppstår intimitet. Flyktingen är trummis och de börjar spela
ihop. Professorn vaknar och hittar en rytm in i livt igen.
Historien fortsätter och som dramaturgin bjuder så är allt
inte rosenrött. Men det sjuder av liv. Hjärta och smärta.
En underbar film.


Så på tisdag kommer jag hem och är trött.
Jag vill vila. Ett ventilationssystem har stått och
slagit hela natten och hållt mig vaken.

Jag lägger mig på soffan.
Jag hittar Saw 5.
Sätter på.

Snälla!
Varför? Varför?
Saw 5 är ett bevis på den utbredda dumheten i
galopp.
Autism.
5 filmer om samma sak.
I samma miljö.
Med samma karaktärer.
Med samma uppmuntrande sadism.

Vi vilar altså våra trötta hjärnor i en sjuk, psykotisk
och sadistisk produktion........Allvarligt!