leifsjoqvist

Om det skulle vara en demonstration i Göteborg
imorgon och jag skulle anlända dit och jag då skulle
se ett antal idioter med mössa neddraget över huvudet
och en rad islamistiska psykopater skandera Koran-
citat och vifta med Hamas flaggor då skulle jag lämna
den demonstrationen.

För 25 år sedan skrev Sven Lindkvist Elefantens fot som
handlade om motståndet i Afghanistan mot den sovjet-
iska ockupationen. Hans poäng var att solidaritet bara kan
funger om det finns en ömsesidighet, ett gemensamt in-
tresse.


Vi måste kunna ha någon form av gemensamt mål för att
kunna göra gemensam sak.
Jag hoppas att ingen tycker att det är i sin ordning att sam-
arbeta med nazister i kampen för ett Palestina.
Hur kan det då vara i sin ordning att samarbeta med Hamas.

Ett Palestina under Hamas innebär sharialagar och en stat
som styrs av en fascistiskt teokrati. Vad är den gemensamma
nämnaren här?
Det var lättare med solidariteten på 70-talet.

Vi drev en gemensam kamp med FNL i Vietnam och de afrikanska
och latinmerikanska befrielserörelserna vill socialism och störta
den amerikanska imperialismen.
Då fanns de gemensamma frågorna och solidariteten var själv-
klar.


För mig som ateist och demokrat är det inte självklart att stödja
fundamental islamism. Jag tycker inte att dagens Iran känns
som en stat jag skulle vilja ha samarbete med. Man hänger
bögar, kvinnor och oliktänkande.

Vänstern måste blir klar i denna fråga.
Vi är ateister.
Då kan vi inte gulla med islam.
Vi är demokrater.
Dåkan vi inte gulla med islamistisk fascism.