2009-03-28
18:02:47
Tråkigt jobb- bra läsning
Hade en till det yttre tråkig natt på jobbet.
Det hände ingenting och det var bra på
ett sätt för det innebar ju att min klient
hade det bra.
Jag läste bok istället.
G Pelecanos En svart vår.
En gammal sanning bekräftades.
Om man vill veta något om sin samtid skall
man läsa krimböcker. Eller rättare, man skall
läsa böcker skrivna av etiketterade krimförfattare.
Som G Pelecanos eller som D Lehane.
Pelecanos har levt den verklighet han skriver om.
Det är som med våra svenska proletärföfattare,man
beskriver sin samtid och tar ställning.
Till sillnad från houseniggers som Marcus Birro
som mediahorat mer än någon annan och kunnat
göra det som "förortsgrabben" eller spelat på myten
om det druckne poeten.
En svart vår handlar om tiden före, under och efter mordet
på Martin Luther King 1968. Pelecanos bygger upp ett 1968
för oss med den tidens musik, den tidens bilar, den tidens
TV, den tidens filmer och det är rasande skickligt gjort. När
jag läser om de svart kidsen i Washington och deras hopplös-
het är det lätt att jämföra med dagens svenska invandrarungdomar.
De vill ha respekt och de viker inte undan.
Tyvärr väljer de kriminalitet i sin jakt på denna respekt, vilket
ju är att spela reaktionens spel. Samhällen förändras inte av
att flytta individualismen till botten.
Särsklit intressant är de kapitel där han skildrar småbuset och
deras terror mot sina egna.
Varför göra inbrott där man bor?
Varför misshandla och döda sina egna?
Pelecanos undersöker och i viss mån blir bilden
lite klarare.
Det hände ingenting och det var bra på
ett sätt för det innebar ju att min klient
hade det bra.
Jag läste bok istället.
G Pelecanos En svart vår.
En gammal sanning bekräftades.
Om man vill veta något om sin samtid skall
man läsa krimböcker. Eller rättare, man skall
läsa böcker skrivna av etiketterade krimförfattare.
Som G Pelecanos eller som D Lehane.
Pelecanos har levt den verklighet han skriver om.
Det är som med våra svenska proletärföfattare,man
beskriver sin samtid och tar ställning.
Till sillnad från houseniggers som Marcus Birro
som mediahorat mer än någon annan och kunnat
göra det som "förortsgrabben" eller spelat på myten
om det druckne poeten.
En svart vår handlar om tiden före, under och efter mordet
på Martin Luther King 1968. Pelecanos bygger upp ett 1968
för oss med den tidens musik, den tidens bilar, den tidens
TV, den tidens filmer och det är rasande skickligt gjort. När
jag läser om de svart kidsen i Washington och deras hopplös-
het är det lätt att jämföra med dagens svenska invandrarungdomar.
De vill ha respekt och de viker inte undan.
Tyvärr väljer de kriminalitet i sin jakt på denna respekt, vilket
ju är att spela reaktionens spel. Samhällen förändras inte av
att flytta individualismen till botten.
Särsklit intressant är de kapitel där han skildrar småbuset och
deras terror mot sina egna.
Varför göra inbrott där man bor?
Varför misshandla och döda sina egna?
Pelecanos undersöker och i viss mån blir bilden
lite klarare.
Kommentarer:
#2:
Leif
Jag tycker nog du övertolkar.
Poängen här är att vi har förlorat den litteratur som skrev uppror, som beskrev orättvisan. De som
gjorde det hade i huvudsak en bakgrund som gjorde att de skrev i egen sak. Idag kommer så gott som
all litteratur från medel- och överklass, de behöver också sina berättelser men inte samma
som underklassen.Jag skulle inte vilja beskriva
Vilhelm Moberg eller Ivar Lo som solipsistiska
onanister.
Kommentera inlägget här:
Intressant ståndpunkt. Har man inte själv levt det liv man försöker beskriva, så kan man inte beskriva det. Så empati, inlevelse, strävan att förstå sina medmänniskor, att lära sig, att lyssna - allt det är meningslöst. I korthet; du kan aldrig säga, tycka eller känna nåt om nånting förutom dig själv. Du beskriver en värld av solipsistiska onanister, och som tur är har du fel. Människor kan sätta sig in i, förstå,lyssna, lära sig - kanske inte alla, men många.