leifsjoqvist

I förra veckan skedde en trafikolycka här i Backa.
Två killar blev påkörda. Deras vänner, unga män(?),
attackerade både polis och ambulans.
Förra året attackerades flera gånger ambulans och
väktarbilar.

Jag läser om Rosengård och ser samma historia
upprepas där.
Jag hör Konflikt på P1 och hör samma historia från
unga dumma invandrargrabbar från Tensta.


Varför attackerar man sådant som man inte ens i krig
angriper?
Varför rånar man, stjäl bilar eller bränner hus och bilar
där man själv bor?
Varför angriper man sina egna?

Det finns svar men de används aldrig.
Jag läste för många år sedan Studs Terkel intervjuer
av amerikaner från olika samhällsklasser.
Jag läser om dem och ser något intressant.

Jag läser om svarta män eller chicanos som terroriserar
där de bor. De skiter i allt. De anser inte att det finns en
framtid. Varför skulle de då bry sig? Om någonting alls?
De levde och lever i centrum av det kapitalistiska sam-
hället där bara överheten skall vara kollektiv och under
denna styrande kollektiva klass skall bara kärmfamiljen
tillåtas att organisera sig.

Det är system i fritt fall.
Bakom detta väntar ingenting.

Jag känner många av de grabbar som kastat sten på ambulanser.
Mot mig uppträder de alltid värdigt och vi kan prata. I deras ögon
är jag någon som gjort något. Jag har antingen tränar dem eller
tränat eller tränar deras bror eller kusin. Det finns relation.

Men dessa grabbar har inga mål. De har inga shyssta förebilder.
Deras enda grej i livet är att göra pengar. De är något när de har
en flott bil och dyra kläder. Vad är det för system som föder sådant?
Är det kommunismens fel? Islams?

De är inget i sig själva.
De lever i ägandets kultur.
De finns inget vara, bara ett ha.

Clichy-sois-Bois förorten i  Paris som var i krigstillstånd för
några år sedan är nu åter stilla. Likt en slumrande vulkan
väntar man på nästa utbrott.
Detta är en verklighet som håller på att bli permanent.


I Clichy finns ingenting.
Inga affärer, inga banker, ja ingenting.
Det är bara betong och bostäder.
En vision av helvetet.

Jag tänker på vad som skulle hända om vi la ner fotbollen
i Backa. 500 unga människor skulle bli sysslolösa. Hjärtat
i stadsdelen skulle sluta slå. Den enda aktiviteten kvällstid
förutom någras som rastar hundar och gänget vid butiken
skulle försvinna. Ljusen slockna  vid Backavallen tre välfrek-
venterade planer.

Varför är allt en trasa?
Joe Hills ord innan arkubuseringen är brännande:
Don´t mourn, organize!