leifsjoqvist

Häromdagen var jag inne på Facebook och såg en
bild som frös mitt blod till is. Det var ett par som skrev
som en. De presenterade som en med bild på bägge.
Sådant kallas symbios och är bara normalt för mamma
och spädbarn. När man är vuxen är det ett sjukdomstill-
stånd.

Förälskelsen är ett sjukdomstillstånd.
En psykos.
Ingen skadas av denna psykos, tvärtom, får
den oss att vilja leva mer och vi skulle aldrig
i detta läge få för oss skada någon annan. Vi
är ju bara fylld av en annan person.

Vårt samhälle lider av underskott av denna psykos.
Vi tar till ställföreträdande psykos istället och drömmer
andras drömmar och lever andras psykoser och då
blir det som med symbiosen sjukt.


Det sjukaste är dock kärnfamiljen.
Det som sker när psykosen tagit slut och den
s k verkligheten tar över.
Den bygger på ett jättelikt VI mot ett stort hot DOM.
Man håller ihop så länge det finns hot utifrån.
Man skapar hot för att kunna bli definierad.

Goebbels med familj

Så går åren och man ser hur kärnfamiljerna im-
ploderar. Bitterheten vänds inåt och man strider
mot varandra. En bitterhet som rinner ut i samhället
i stort och som smutsar ned mänskligheten.

Det borde finnas lag på att man var tvungen att ta
ansvar för sina barn och när barnen var stora nog
skulle det finnas lag på att man var tvungen att bo
på separata adresser. Livet måste börja om flera
gånger. Endast så finner vi hur stort existensen är
och hur lika vi alla är.