leifsjoqvist

Jag har just kollat en film om Patti Smith.
Hon har alltid burit en kulttstatus men jag
har aldrig riktigt begripit varför. Gloria var
och är en bra låt, men sen......................

Det är massor av klicheer filmen igenom.
Patti läser Rimbaud.
Patti läser Blake.
Patti läser Ginzburg.
Patti kände Burroughs.

Patti gillar inte krig.
Patti går klädd som en man, men kläderna
kostar en årslön.
Patti gillar inte Bush.

Efter knappt två timmar med Patti känns det som
om hon är fångad av bilden av sig själv.

De är många som är det.

De som var med på de omedvetnas revolt 1968.
Vad var det egentligen man gjorde revolt mot?
Vad ville man ha?
Hur skulle man uppnå det man eventuellt kom på
att man ville ha?

Har jag!

Tog man fasta på B Travens tes, presenterat i hans
sex böcker om uppror , att det är ingenting vi pratar
om innan revolten är klar. Börjar vi prata om vad vi
skall ha sedan så kommer vi börja döda varandra.

De är så många. De som fastnade därborta.
De som fastnade i den lilla gruppen som för-
lorade riktning. Som glömde av den stora mas-
san som verligen behöver befrielse. De fastna-
de i sig själva och började leka i sin egen cirkel
och som sa: ingen förstår..bara vi förstår...fast
vi förstår inte heller.