leifsjoqvist

Häromdagen såg jag en sf-film som handlade om en
man som kom från framtiden i ett rymdskepp och
landade i en sjö i Norge. Han hade rest tillbaka i tid-
en och hade hamnat i tiden 702 e.v.t.......
Det var vikingatid och alla hade skägg och drack mjöd.
Alla slåss och det är masa blod. I rymdskeppet har rese-
nären med sig ett monster. Ofrivilligt. Monstret har förlo-
rat hela sin art i framtiden och dödar nu i rasande fart
i dåtiden. Låter det så där? Det är värre än så, men det
är inte sämre än av de senare Wallanderfilmerna.

Ikväll såg jag "Skulden".
Det var länge sedan jag såg något så uselt.
Krister Henriksson spelar Wallander och inget
är som i böckerna. KH sitter och ser trött ut. KH
står och ser trött ut. KH är kåt och ser trött ut.
KH träffar Lena Endre och ser trött ut.
Alla skådisar är usla. Manus är uselt.


KH närmar sig ett hus där ett barn är ensamt. Han
drar pistol! Slog de på fel kanal eller vad?

Filmens pedofil filmas med samma trovärdighet som
det vore en skrattande havssköldpadda i Gobiöknen.
Han mamma dödas av en inslängd sten och sedan
skjuter han av huvudet med ett hagelgevär, där tog
ju hans lidande slut, mitt fortsatte i femton minuter
till.

KH går på en strand med en look-a-like hund. Bägge
ser trötta ut.

The end