leifsjoqvist

Jag är på konvent i Stockholm och tar del av
vad den nyliberala grupperingen i Sverige anser
om fotboll och hur den skall utövas. Det är ganska
långt bort från folkrörelsetanken. Här handlar det
om att ge stora löften personliga assisteneter. En
amerikan sa tidigt på lördagen att det är inte vårat
"mubo jumbo" som utvecklar spelarna utan den tid
de tar sig att spela och upptäcka spelet. Jag tror inte
att någon förstod vad han egentligen sa.

På lördag kväll blev det närmast obehagligt då en av
deras representantet närmast Aspbergskt berättade
om sitt arbete med en 15-åring. Vem betalar för detta?
Vem tjänar på detta? Vem har möjlighet att delta?

På fredagkvällen träffade jag en kvinna som sa sig vara
liberal. Hon arbetade för Röda korset som biståndsan-
svarig för mellanafrika. Hon talade engagerat om bl a
kvinnornas situation i Kongo som väl närmast är att
jämföra med sinnebilden av helvetet. Det visade sig
att den gamle revolutionären och den inte lika gamla
liberalen kunde mötas i en gemensam uppfattning om
att vi åtminstone vill allas väl. Det är bara vägen dit
som ser lite olika ut. Min stora passion för liberalismen
denna kväll hade absolut inget att göra med att kvinnan
vara mycket attraktiv.