leifsjoqvist

I snart 20 år har jag känt en man som
är enligt diagnos behäftad med psykiska
funktionshinder och en utvecklingsstörning.

Det hindrar inte honom att vara en lycklig man.
Han gillar mig och stryker mig ofta på huvudet
som vore jag en hund.

Han tror mig inte förstå särskilt mycket heller.
Idag var vi ute och åkte bil i strilande höstregn
och kom till Lundbytunneln:
-Ohhh, va det regnar...oopppps... nu slutade det
 att regna....konstigt......
Så plirar han lite med ögonen och ser han leende
på mig och säger:
-Var icke orolig..när tunneln är slut...så kommer..
  regnet igen....

Han uppelever inte sig själv behäftad med problem.
Han är en lycklig man som tycker att jag är lite kor-
kad och i behov av upplysning och därför pratar han
oavbrutet när vi träffas.