leifsjoqvist

För några år sedan skrev jag en monstruös uppsats
som vilade på marxistisk systemteori på psykodyna-
misk grund. Lite dinosaurievarning, men om man kan
hitta giltigt DNA skulle man kunna återuppleva dessa
dinosaurier och varför skulle mina ideer har svårare
att få nytt liv?

I vilket fall handlade uppsatsen om hur en människas
ångest kunde flytta sig in till olika system och i de fall
där systemen långt långt borta från sin urkund blev
ångesten farlig då ingen kunde härleda den till en källa.

Jag tänker om lögnen. Vad gör inte lögnen i ett likartat
tänk? Det ljugs i ett system och ju längre bort lögnen
kommer, och överlever, ju mer skada gör den. Tänk
de apatiska barnen. Allt var ljug! Idag finns det ändå
massor av människor som ondgör sig över Gellert Tam-
as och man vänder och säger att det är han som ljuger.
Tamas är väldokumenterad. Han ljuger inte.


Sanningen är alltså inte viktig i detta fall. Man vill ha rätt.
Det kan vara politik och det vara karriär som anses vara
viktigare än några hundra barns väl och ve. Några hundra
barn och deras familjer.

Tänk sedan ytterligare om lögner.
Vi ljuger alla. Vi ljuger för våra närmaste. Vi ljuger på
jobbet. Vi ljuger i våra föreningar. Hur många finns inte
i sammanhang där man vet att det skulle bli katastrof om
ens sätt att agera, tänka eller vara skulle flyttas utanför
det egna systemet?