2009-09-08
23:11:24
Kampuchea och ansvaret
Jag minns slutet av 1970-talet och resorna
till kampuchea. Jag minns när Gunnar Berg-
ström var på Folkets Hus och hur vi bildade
en avdelning här i Göteborg av Svensk-Kam-
pucheanska vänskapsföreningen.
Vi levde då i en tro att ett Tredje Världskrig
stod för dörren. Sovjet avsikt var att ta över
Europa. USA var en papperstiger och skulle
bara slicka sår på sin kontinent. Alla de som
stödde Sovjet var farligare är USA. Vi såg
Vietnam i samma sken som Italien och deras
samarbete med Tyskland under 2:a världs-
kriget.
Då blev Kampuchea närmast messianskt. En
liten självständig nation som litade till egna
krafter (Gallien och Asterix och lilla Idefix)
och som ville skapa en egen form av
socialism och utveckling. Vi såg Kampuchea
kvävas av motstånd från alla håll. Det var
bara hjältemodiga Kina som gav dem stöd.
Så vi förstås. Västs sista maoister.
Jag kan än idag se varför jag sympaiserade
med vad som skedde:
-Utdrivningen från städerna var ju logisk. Phon
Penn var ju ett förfall som under flera år livnärt
sig på amerikanska krigsdollar och svält och
masssjukdom stod för dörren.
-Bara på landsbygden kunde man försörja sig och
skapa drägligt liv till alla.
-Penningekonomin var onödig då systemet kollapsat
-Isolationismen var ju en del av tanken från Samir Amin
att ankonoppa sig från imperialismens centrum.
-De eventuella övergreppen kom av att folket hade mas-
sor av USA-agenter och agenter från GRU och Vietnam,
vilket blev tydligt när Vietnam ockuperade.
Det fanns mer och jag kan än idag förstå varför jag
tänkte och gjorde som då. Det är ju beklagligt men
det har ju lärt mig vad fel man kan hamna när man
allt frö tydligt utestänger annat tänkande. Vi ser ju
det idag med de som försvarar Israel eller USAs age-
rande i irak och Afghanistan.
Man ser bara det man vill se.
Hur man kan vara så enögd som jag var då kan ju lite
förklaras med brist på information. Hur man kan göra
det idag handlar ju bara om att man väljer sida trots
att man har facit.
Ibland är det inte så lätt att förstå konsekvenserna av
sitt tänkande och handlande. Jag har ofta grubblat över
hur jag kunde så tydligt markera mitt stöd till totalitära
tänkare och stater, i vilka jag inte själv hade kunnat va-
ra fri särskilt länge,men kan inte se annat än att jag trod-
de texterna om för mycket. Kommunismen i teorin är ju
något helt annat än det som hitintills realiserats.
För fortfarande är världen inte fri.
Kapital- och maktkoncentrationen större än någonsin.
Motståndet ännu svagt.
Hur formera sig så att motståndet inte blir värre än det
som man kämpar emot?
Så att man inte själv blir en demon i jakten på demonerna.
till kampuchea. Jag minns när Gunnar Berg-
ström var på Folkets Hus och hur vi bildade
en avdelning här i Göteborg av Svensk-Kam-
pucheanska vänskapsföreningen.
Vi levde då i en tro att ett Tredje Världskrig
stod för dörren. Sovjet avsikt var att ta över
Europa. USA var en papperstiger och skulle
bara slicka sår på sin kontinent. Alla de som
stödde Sovjet var farligare är USA. Vi såg
Vietnam i samma sken som Italien och deras
samarbete med Tyskland under 2:a världs-
kriget.
Då blev Kampuchea närmast messianskt. En
liten självständig nation som litade till egna
krafter (Gallien och Asterix och lilla Idefix)
och som ville skapa en egen form av
socialism och utveckling. Vi såg Kampuchea
kvävas av motstånd från alla håll. Det var
bara hjältemodiga Kina som gav dem stöd.
Så vi förstås. Västs sista maoister.
Jag kan än idag se varför jag sympaiserade
med vad som skedde:
-Utdrivningen från städerna var ju logisk. Phon
Penn var ju ett förfall som under flera år livnärt
sig på amerikanska krigsdollar och svält och
masssjukdom stod för dörren.
-Bara på landsbygden kunde man försörja sig och
skapa drägligt liv till alla.
-Penningekonomin var onödig då systemet kollapsat
-Isolationismen var ju en del av tanken från Samir Amin
att ankonoppa sig från imperialismens centrum.
-De eventuella övergreppen kom av att folket hade mas-
sor av USA-agenter och agenter från GRU och Vietnam,
vilket blev tydligt när Vietnam ockuperade.
Det fanns mer och jag kan än idag förstå varför jag
tänkte och gjorde som då. Det är ju beklagligt men
det har ju lärt mig vad fel man kan hamna när man
allt frö tydligt utestänger annat tänkande. Vi ser ju
det idag med de som försvarar Israel eller USAs age-
rande i irak och Afghanistan.
Man ser bara det man vill se.
Hur man kan vara så enögd som jag var då kan ju lite
förklaras med brist på information. Hur man kan göra
det idag handlar ju bara om att man väljer sida trots
att man har facit.
Ibland är det inte så lätt att förstå konsekvenserna av
sitt tänkande och handlande. Jag har ofta grubblat över
hur jag kunde så tydligt markera mitt stöd till totalitära
tänkare och stater, i vilka jag inte själv hade kunnat va-
ra fri särskilt länge,men kan inte se annat än att jag trod-
de texterna om för mycket. Kommunismen i teorin är ju
något helt annat än det som hitintills realiserats.
För fortfarande är världen inte fri.
Kapital- och maktkoncentrationen större än någonsin.
Motståndet ännu svagt.
Hur formera sig så att motståndet inte blir värre än det
som man kämpar emot?
Så att man inte själv blir en demon i jakten på demonerna.
Kommentera inlägget här:
