leifsjoqvist

1993 mördades den 2-årige James Bulger av två
grabbar 11 år gamla. Mordet var bestialiskt och
försegicks av tortyr.

Pojkarna fängslades och ställdes inför rätta. Under
tiden satt de i häkte och förhördes som vore de
vuxna. Det engelska rättsväsendet och media för-
sökte aldrig att leta svar på hur det kunde gå så
illa. Det enda man gjorde var att besvara frågan
om hur två 11-åriga pojkar kan döda en 2-åring
med att det handlade om "pure evil".

När pojkarna dömts och fängslats kom det historier
om deras bakgrund. Bägge var medlemmar i totalt
dysfunktionella familjer som var kända av alla myn-
digheter inklusive polis. Den ene pojken blev ständigt
våldtagen av både sin far och bror.När man läste om
de två 11-åriga pojkarna insåg man att det var andra
som skulle ha ställts inför rätta.


Igår såg jag Boy A. Det är helt uppenbart att filmen
har mordet på Bulger som tanke. Vad händer när
mördaren kommer ut? Kan man fungera igen? Hur
blir man mottagen? Är man för alltid dömd? Vem är
ren nog att alltid kasta den första stenen eller den
andra? Det är en mycket stark film. Jag vaknade flera
gånger i natt med frågor rullande i skallen.

För några år sedan våldtog ett gäng killar en ung tjej
i en park här i Backa. Två dömdes med det var flera
som klarade sig undan. De som dömdes blev hotade
och flickan och hennes föräldrar hotades för att de inte
skulle vittna. Idag är de två ute och finns här i Backa.
De som klarade sig undan finns här. Bara flickan som
våldtogs fick flytta. Familjen orkade inte vara kvar.De
är sällan jag ser dessa grabbar men när det sker eller
jag hör deras namn så är det inte det förlåtande som
ekar i mitt inre. Men vem är jag att döma? Vad vet jag?