leifsjoqvist

Igår såg jag Paranormal activity vilken blev mycket
uppmärksammad när den gick upp på biograferna för
ett halvår sedan.
En Blair Witch project fast inomhus. Låg budget och mycket
skrämsel.

Jag somande några gånger och var inte skrämd, mer road.
Det bästa med denna typ av filmer är när man skall komm-
unicera med andarna. Det följer ett visst mönster.

Först kan andarna inte agera överhuvudtaget mer än att
man kan ana deras närvaro.
Snart kan de flytta på saker.
Så kommer man på den lysande ideen att lägga fram ett
alfabetbord och då kan andarna flytta en pil och prata gen-
om bokstäverna.
Till slut är det fullt närvarande och kan kasta möbler och
i den stora finalen kan de med full kraft döda människor.


De logiska luckorno kan ju i skräckfilmens värld fyllas med
ren terror. Då fungerar det bäst med sinnesjukdom, inavlade
människor, maskiner eller muterade djur. Andar däremot är
för en svunnen tid och mer riktad till katolska präster (när de
inte leker med barn)och imamer. De gillar ju att att hata och
att prata om helvetet och djävulen.

Bäst med filmen var Kathie Featherstone och hennes T-shirts,
muuuuaaaaaahhhhhhh.....................................................