leifsjoqvist

Jag hör rop på hjälp från min gama arbetsplats.
Personalen går på knäna. Tre har slutat. Chefer
är otydliga, skyller ifrån sig och ljuger. Ingen or-
kar ta tag i de viktiga frågorna. Den person som
orsakat allt genom gement skvaller och ren spion-
eriverksamhet och angiveri är på väg tillbaka.

Det är tragiskt. 20 år av gott arbete slås i kras.
Massor av kunskap begravs.
Personer far illa.

Det värsta är att ingen verkar begripa varför.

Lyfter man detta till en högre nivå så undrar man
vad som lärs ut på chefs- och ledarutbildningar.
Under helgen hade jag BAS 1 utbildning med 20
fotbollstränare och de kodord som kom där var
empati, lyhördhet, engagemang, glädje och kun-
skap.

För snart 20 år sedan fick jag min första lektion i
hur man löser problem inom omsorgerna. Då skulle
man flytta på en boende från ställe A till B utan att
personal på något ställe tyckte det var en bra ide.

Då sa chefen vi den tiden att man skulle bara göra
flytten en fredag och låta alla rasa ut under helgen för
till måndagen hade det lugnat sig och de få som fort-
farande skulle gnälla och klaga kunde man ta hand
om då. Klassiskt söndra och härska.

Intressant är också att när jag pratar med folk inom
den privata sektorn häpnar de över hur man kan gö-
ra i offentlig sektor. De kallar det "tiden innan civili-
sationen". Borta är den tid när offentlig sektor i sig
stod för något bra. Samma krav på effektivitet som
när det gäller produktion av hårnålar finns nu när
det gäller att ta hand om sjuka, gamla, barn och alla
med olika handikapp. Det är en motsägelse att skapa
stress i arbeten där empati och mötet är de två viktig-
aste komponeneterna. Hur mäter man dem?