leifsjoqvist

Jag vaknade med ett ryck i morse och kände
mig rejält trött. Inte på långt när utsövd. Låg
och läste lite för länge i natt. American tabloid
av James Elroy. Tung läsning. Pendlar mellan
fiktion och icke-fiktion. Kanske skulle man an-
vända jan Myrdals maxim att Elroy "vrider upp
verkligheten i fiktion".

I vilket fall hittade inget bröd. Smörasken var tom.
Jag hittade något i rysen som visade sig vara vete-
bröd och jag körde det i micron och la på aprikos-
marmelad och drack kaffe.

Jag hade 7orna i fotboll på morgonen. Det var en helt
vanlig session. Fungerar nästan alltid bra med dem.
Men jag började må riktigt dåligt efter träningen. Både
fysiskt och psykist. Tankar om mitt snara förfall och
framtida bostad under Götaälvbron dök upp. Jag cyk-
lade hem. Jag la mig för att vila. Ingenting fungerade.
Då beslöt jag mig för att laga mat. Jag tinade kyckling
och delade den och smörstekte den i curry. Jag la i lök
och vitlök och kryddbuljong. Jag la i linser. jag satte på
lock och lät det puttra. Jag satte på vanligt långkornigt ris.
Lukterna väckte min hjärna och alla dåliga tankar träng-
des bort av de goda lukterna. In kom tankar om den stund-
ande sommaren. In kom ljus och tankar om et liv som är
värt att leva , men som inte kan levas i bara ljus utan som
måste dela ljuset med mörker. Inte samtidigt för då blir
det bara grått. Man skall ha en stor del ljus och lite mörker
och helst så att man har kontrollen över strömbrytaren.

Grytan kokade till sig och jag åt. Det var mycket gott.
Nu mår jag som en liten tjock indisk prins och skall snart
iväg för vi skall spela vår först seriematch ikväll.

Sålunda börja inte dagen med att äta illa. Det skadar ditt
förstånd. Ät riktigt. Det är kanske det bästa och enklaste
rådet man kan ge till alla människor en dag som denna.