leifsjoqvist

Någon gång per år tar jag fram Att ha eller att vara
av Erich Fromm. Det har blivit lite av en kungsskrift
för mig. Den bärande tanken i boken är att vi måste
låra oss att leva i varandets kultur och att denna står
i motsats till ha-kulturen, eller ägandekulturen.

Vi har kunskap men vi är kloka.
Vi har familj men vi är i kärlek.
Vi har ett yrke men vi är i det vi vill göra.

När man tvingas ställa om i livet, av olika orsaker, är
det särskilt viktigt att fundera på om man kanske skall
ändra riktning. Man kan ju göra som vissa alltså skvall-
ra, ange, projicera och annat för att slippa ett eget an-
svar, men man kan också göra gott för sig själv och
andra.

Gör man gott i sig själv har man svårt att inte göra gott
för andra.
De som plågar andra människor har ju en inre dålig kraft
som de inte klarar av att hantera. En kraft som bara kan
projiceras. Detta sker genom att skada andra eller miss-
tänkliggöra andra. Man lägger sitt eget onda i andra.


Det goda livet handlar om vad vi är.
Jag tänker på alla de människor som författaren Åke Mo-
kvist mött i sina böcker om De ovanliga 1-2. De som i
många fall vänt vårt samhälle ryggen. De som verkligen
vill leva ett liv efter eget huvud. De rika och mäktiga gör
inte det. Deras liv bestäms av strukturen och inte tvärtom.

Vi pratar sällan om det goda livet i andra termer än hur
mycket vi tjänar, vilken bil vi har, hur vi bor och vilka
vänner med makt vi äger.
Jag inbillar mig att det verkligt goda livet är ett annat.