2010-04-20
23:37:56
En av de bästa politiska filmer jag sett
Igår samtalade jag med en gammal vän. Vi diskuerade
den oförmåga osmfinns i många organisationer att ta
ansvar. Det finns en strukturell metod som bygger på
att man alltid försvarar sig genom att lägga skuld på de
längst ner i hierarkin. Omsorgerna är ju ett mycket tyd-
ligt exempel på denna struktur. Det är en hierarkisk struk-
tur som sammafaller med samma tänk som alla totalitära
system uppvisar. Det innebär att chefer och nivåer högre
upp i hierarkin i dessa system kan vara hur usla som helst,
de åtgärdas ändå inte. Det bildas brödraskap där man håll-
er varandra om ryggen.
Perkins i rollen som Josef K i Processen från 1962 av Orson Welles
Så idag kollar jag på Il Divo, en film om Gulio Andreottis liv.
han lever ännu och är en legend i efterkrigstidens politik i Ita-
lien. Ingen har varit premiärminister fler gånger än han. Som
en jojo har han tillsatts och avgått på denna post.
En klent byggd man full av kroppsligt rigida tvång.
Andreotti kunde dock strukturen bättre än någon annan. Han
var boss för den ökände logen P2 som under några decennier
styrde Italien med hemlig agenda. Mellan åren 69-84 låg man
lågt räknat bakom ca 300 mord. Hela Italiens elit var inblandad
och väl sammanvävd med alla maffiagrupperingarna.
För den som inte tror på konspirationer är P2 en käftsmäll. Här
var mer än 900 mäktiga män organiserade utanför samhällets
kontroll och de mördade och styrde under flera decennier och
ingen pratade vid sidan. Det var hemligt.
I Italien mördar man. det gör man inte i Sverige. Här nöjer sig
samma strukturella system med att knäcka folk eller spruta dem
fulla med droger.
Man kan kolla systemets styrka genom att försöka få rätt. Om någon
hotas i systemet kommer man att sluta tätt oavsett om man hatar
varandra eller inte. Den som vill komma åt systemet har också en
lång resa att göra. Informationen flödar inte riktigt. Kafka har väl
bättre än någon visat hur omöjligt ett dylikt system kan vara. Josef
K ville bara få information och hur illa slutade inte det. Här om någon-
stan är Kaj Pollacks råd om att flyta med strömmen istället för att
simma motströms väl värt att ta till sig. Bättre att flyta iväg till andra
ställen om möjligheten finns. Problemet med det tänket är ju att
strukturen finns kvar och skördar offer tills det bryts ned.
den oförmåga osmfinns i många organisationer att ta
ansvar. Det finns en strukturell metod som bygger på
att man alltid försvarar sig genom att lägga skuld på de
längst ner i hierarkin. Omsorgerna är ju ett mycket tyd-
ligt exempel på denna struktur. Det är en hierarkisk struk-
tur som sammafaller med samma tänk som alla totalitära
system uppvisar. Det innebär att chefer och nivåer högre
upp i hierarkin i dessa system kan vara hur usla som helst,
de åtgärdas ändå inte. Det bildas brödraskap där man håll-
er varandra om ryggen.
Perkins i rollen som Josef K i Processen från 1962 av Orson Welles
Så idag kollar jag på Il Divo, en film om Gulio Andreottis liv.
han lever ännu och är en legend i efterkrigstidens politik i Ita-
lien. Ingen har varit premiärminister fler gånger än han. Som
en jojo har han tillsatts och avgått på denna post.
En klent byggd man full av kroppsligt rigida tvång.
Andreotti kunde dock strukturen bättre än någon annan. Han
var boss för den ökände logen P2 som under några decennier
styrde Italien med hemlig agenda. Mellan åren 69-84 låg man
lågt räknat bakom ca 300 mord. Hela Italiens elit var inblandad
och väl sammanvävd med alla maffiagrupperingarna.
För den som inte tror på konspirationer är P2 en käftsmäll. Här
var mer än 900 mäktiga män organiserade utanför samhällets
kontroll och de mördade och styrde under flera decennier och
ingen pratade vid sidan. Det var hemligt.
I Italien mördar man. det gör man inte i Sverige. Här nöjer sig
samma strukturella system med att knäcka folk eller spruta dem
fulla med droger.
Man kan kolla systemets styrka genom att försöka få rätt. Om någon
hotas i systemet kommer man att sluta tätt oavsett om man hatar
varandra eller inte. Den som vill komma åt systemet har också en
lång resa att göra. Informationen flödar inte riktigt. Kafka har väl
bättre än någon visat hur omöjligt ett dylikt system kan vara. Josef
K ville bara få information och hur illa slutade inte det. Här om någon-
stan är Kaj Pollacks råd om att flyta med strömmen istället för att
simma motströms väl värt att ta till sig. Bättre att flyta iväg till andra
ställen om möjligheten finns. Problemet med det tänket är ju att
strukturen finns kvar och skördar offer tills det bryts ned.
Kommentera inlägget här:
