leifsjoqvist

Jag lyssnar denna morgon på en dokumentär om
mordet på Anders Gustavsson. Anders var 16 år
1994. Det var nyårsnatt och han var på fest med
skinnskallar i Fryshuset. Någon gång efter tolvlaget
slås han ihjäl. Det är ett sällsynt brutalt mord. Pol-
isen beskriver det som en lynchning.

Mordet är inte löst. Vad man vet är att flera måste
varit på plats. Flera har alltså mördat en 16-åring
och hållit detta hemligt under 16 år.


I dokumentären intervjuas Anders kompisar från
skoltiden och hans mamma Lillian. Skinnskallarna
från den tiden vill inte vara med. Anders hade en
judisk pappa och umgicks i skinnskallekretsar, ba-
ra där finns ett synnerligen starkt motiv. Detta är
ju en tid då Sverige lever med högerterror och en
stark främlingsfientlighet i breda folklager och än-
då upp i makten vilket manifesteras av Ian&Bert.

Ändå, alla stora rörelser till trots, det är mamma
lillian som berör. Hon söker en mening efter sin
sons brutala och meningslösa död. Livets sköra
tråd. Jag påminns om att den dag man skaffar
barn är man mer än sig själv,ja, det utanför är
större än en själv. Det måste vara en av livets
värsta stunder att överleva sina barn.