leifsjoqvist

Jag cyklade hem från andra lektionen fotboll
idag och funderade på att sova en stund. Inatt
kunde jag inte somna utan var uppe och pissa-
desex gånger. Antingen blåskatarr eller så är
det prostatan. Borde inte vara det sistnämnda
då trogna onanister brukar klara sig ifrån.

I vilket fall i en av rabatterna låg en av Backas
tidigare unga på glid och arbetade så att svetten
lackade. Han tittade upp. Han log och hälsade.
Jag tänkte på alla dessa fördomar och snabba
omdömen vi har om kriminella och unga och
särskilt då kombinationen av de båda.

Vissa anser att dessa unga på glid inte skall få
arbete för att de misskött sig. Många anser att
de inte skall få chansen att ändra sig. Många vill
stigmatisera och se ondskan. Denna vidiriga kon-
struktion, ondskan, ett påhitt av makten för att
slippa ta itu med verkliga problem.

Grabben i rabatten har säkert gjort en hel del
dumma saker. Men han vill likt de flesta av oss
ha ett lugnt liv utan hot och med någon trygghet
att luta sig mot.
Man väljer inte kriminalitet.
Kriminalitet väljer dig.

Jag minns i min ungdom en riktigt värsting som
tillika var en av mina bästa kompisar. Han väg-
rae att sova med lampan släckt. Han var mörk-
rädd.

Rädslan är den kriminella banans motor. Sökandet
efter trygghet gör att man kan söka denna trygghet
även i det kriminella. Kan man inte hitta den någon
annanstans hoppas man även på det till synes helt
omöjliga.

Grabben i rabbaten hoppas slippa rädslan. Kan vi ge-
nom ett arbete hjälpa honom att slippa det borde det
väl inte vara någon tvekan om att detta är rätt.