2010-04-06
09:37:07
Ska man slå barn?
På TV häromdagen kunde man se att domstolar
börjar att frångå det absoluta kravet att man in-
te får slå barn. I flera fall unde senare år har ock-
så opinion uppstått till försvar för personer som
slagit barn.
Det är tidstypiskt. Idag umgås vi inte med barn. Vi
jobbar själva och andra jobbar med barn. Få umgås
med dem. Detta drabbar självklart de som har föräld-
rar i utanförskap. Unga grabbar, och i allt större utsträck-
ning unga tjejer, lämnas att klara av att själva forma
sitt växande.
Våld uppstår alltid ur rädsla. De unga männen i förorten
som ägnar sig åt våld vill i grunden inte syssla med det
de gör men ser inga alternativ. De rekryteras under for-
mer som får dem att känna sig välkomna och behövda.
När de är inne får de börja slava och hotas om de inte
vill vara kvar. När man lever i en sådan värld blir våldet
en vardag. En vardag där rädslan blir odefinierbar. Den
internaliseras. När man då stöter på en vuxenvärld utan-
för som ser på en med rädda ögon väcks den gena räds-
lan och våldet görs fritt.
Vuxna är rädds för barn. Är du rädd fär ditt eget barn, sjöng
Nationaltetatern för hundra år sedan. Inget nytt under solen
i den frågan.
Det fungerar alltså så här:
Rädde Ahmed struttat runt och är fräck. Han möte Hugo som
är en medelålders man. Ahmed säger gubbjävel därför att
han tycker Hugo stirrar med otäcka ögon på honom. Hugo
blir rädd och svarar upp med "ungjävel". Hugo projicerar in
sin egen rädsla i en redan grundrädd Ahmed och bägge ökar
sin oförmåga att hantera situationen. Här kommer snart vål-
det från någon av parterna att bryta ut. Ingen kommer att
lyssna på Ahmed men Hugos förklaring om oprovocerat våld
och att han ingen skuld hade köps av flertalet.
Så ser det ut. Om vi skuldbelägger Hugo skuldbelägger vi oss
själva. Om vi lägger all skuld på Ahmed så klarar vi oss. Då
kan vi istället ägna oss åt att skylla på film och dataspel. Det
är märkligt att vi anser att barn och ungdom inte kan ges an-
svar i en massa frågor innan de är 18 men våld däremot där
kan vi ge dem allt ansvar.
Det handlar om makt. Man hör de som vill aga och deras argument
om att det handlar om att barn skall lära sig lyda. Det är samma typ
av tänkande som plantageägarna hade under slavtiden på bomullsfäl-
ten och på gårdarna. Negrer skulle lära sig att lyda. Löd de inte skulle
de straffas tills de lärde sig lyda.
börjar att frångå det absoluta kravet att man in-
te får slå barn. I flera fall unde senare år har ock-
så opinion uppstått till försvar för personer som
slagit barn.
Det är tidstypiskt. Idag umgås vi inte med barn. Vi
jobbar själva och andra jobbar med barn. Få umgås
med dem. Detta drabbar självklart de som har föräld-
rar i utanförskap. Unga grabbar, och i allt större utsträck-
ning unga tjejer, lämnas att klara av att själva forma
sitt växande.
Våld uppstår alltid ur rädsla. De unga männen i förorten
som ägnar sig åt våld vill i grunden inte syssla med det
de gör men ser inga alternativ. De rekryteras under for-
mer som får dem att känna sig välkomna och behövda.
När de är inne får de börja slava och hotas om de inte
vill vara kvar. När man lever i en sådan värld blir våldet
en vardag. En vardag där rädslan blir odefinierbar. Den
internaliseras. När man då stöter på en vuxenvärld utan-
för som ser på en med rädda ögon väcks den gena räds-
lan och våldet görs fritt.
Vuxna är rädds för barn. Är du rädd fär ditt eget barn, sjöng
Nationaltetatern för hundra år sedan. Inget nytt under solen
i den frågan.
Det fungerar alltså så här:
Rädde Ahmed struttat runt och är fräck. Han möte Hugo som
är en medelålders man. Ahmed säger gubbjävel därför att
han tycker Hugo stirrar med otäcka ögon på honom. Hugo
blir rädd och svarar upp med "ungjävel". Hugo projicerar in
sin egen rädsla i en redan grundrädd Ahmed och bägge ökar
sin oförmåga att hantera situationen. Här kommer snart vål-
det från någon av parterna att bryta ut. Ingen kommer att
lyssna på Ahmed men Hugos förklaring om oprovocerat våld
och att han ingen skuld hade köps av flertalet.
Så ser det ut. Om vi skuldbelägger Hugo skuldbelägger vi oss
själva. Om vi lägger all skuld på Ahmed så klarar vi oss. Då
kan vi istället ägna oss åt att skylla på film och dataspel. Det
är märkligt att vi anser att barn och ungdom inte kan ges an-
svar i en massa frågor innan de är 18 men våld däremot där
kan vi ge dem allt ansvar.
Det handlar om makt. Man hör de som vill aga och deras argument
om att det handlar om att barn skall lära sig lyda. Det är samma typ
av tänkande som plantageägarna hade under slavtiden på bomullsfäl-
ten och på gårdarna. Negrer skulle lära sig att lyda. Löd de inte skulle
de straffas tills de lärde sig lyda.
Kommentera inlägget här:
