leifsjoqvist

För många år sedan träffade jag en kvinna som var ett tiotal år
äldre än jag. Hon var erfaren och hade massor av bra tanka och
hon var i motsats till jag en romantisk person. Jag var maoist och
såg kärleken politisk och tyckte att förälskelse till det privara sfär-
en och var därmed ett borgerligt fenomen. Detta var en tid då kom-
munisterna i KPML(r) ansåg att homosexualitet var en borgerlig
sjukdom.

I vilket fall träffades vi lite grann. Hon lyssnade på franska sångare
vilket jag tyckte var lite fjolligt men höll god min. Själv hade jag kom-
mit ut ur den maoistiska linjen att rock var imperialismen musik och
att en god maoist bara lyssnade på folkmusik och kampsånger. Till
detta levde vi i en tid där KPML(r) ansåg att opera var borgerlig mus-
ik  vilket blev lurig för en och annan då opera verkligen var folkets
musik i Kina.

Kvinnan var lyrisk för Gilbert Becaud, Aznavour, Montand och hon älsk-
ade Edith Piaf, vilket också jag kom att göra.

En dag när vi stod i hissen tg hon ett steg fram och kysste mig. Vi hade
aldrig gjort det. Jag blev tagen på sängen och såg antgaligen frågande ut.
Då sa hon:
"Förlåt att jag stal en kyss".

Det blev aldrig något mellan oss.
Men jag minns ofta den meningen i hissen och jag
påminns om den varje gång jag hör en fransk sång-
are eller Edith Piaf.