leifsjoqvist

Vissa dagar är av sådan art att de inte borde
få vara. Det är de dagar när man vaknar och
känner att nu går allt åt heleve.
De är de dagar när man går omkring och vet
att man aldrig mer kommer att bli älskad.
De är de dagar när man ser framtiden rusa mot
en och i visionen ser man en uteliggare som blev
utan jobb och bostad.
Det är de dagar när man känner att man inga vänner
har och de som säger sig vara är bara på låtsas och
försvinner så fort de osar problem.

Så kan det fortsätta.

Det finns de som säger att man kan mota Olle i grind,
att man med tekniker kan åtgärda dylika tankar.
Det finns de som säger att det bara är att ta en Prozac
eller Stesolid och gå vidare. Döva det akuta problemet
och gå vidare.

Jag tror inte på det. Jag är anhängare av Alfons Åbergs
farmor. Hon som sa att för att du skall kunna må bra mås-
te du lära dig att må dåligt. För att veta hur det är att ha
roligt måste du lära dig att vara i tråkighet. För att verkl-
ligen kunna älska måste du känna på dess motsats.
Först när du ställer motsatserna mot varandra kan du kän-
na livets fulla potential.

Dagens anfall av misantropi och känslan av att evig olycka
väntar utanför dörren varade i femton minuter och trettiotvå
sekunder.

Åt kryddstark Thaimat med kvinna och kände hur munnen
brändes ut. Åkte hem och förbereder mig för morgondagens
kurs och för El Clasico.