leifsjoqvist

En kompis till min äldste son kom förbi och hade
med sin lille illbatting till son. Grabben är 1 och
ett halvt år och det är full fart hela tiden. När han
kom sa jag till min son att hans lägnehet var per-
fekt för ett så litet barn. Det visade sig att jag in-
te riktigt hade koll på läget.

Den lille grabben hittade direkt massor av saker
han inte fick göra:
-klättra upp på TV-bänken
-välta glas
-slå med sopborsten mot TV-rutan
-gå ut ensam på balkongen
-köra in fingrar i kontakten
-dra ut antennsladden
-inte pilla på knapparna på TVn
-inte dricka Toalettrent
-inte riva ner torkande tvätt

Så kan jag fortsätta och funderar på hur man
överlever en dag i ett vanligt hem med hundra-
tals fler frestelser än i min sons ganska karga
och enkla lägenhet.

Richard frågade om jag längtade efter att börja
om med nya små och jag kände att det svaret
var lätt. Jag svarade dock att det är något som
måste göras. Det finns massor av underbara små
stunder i den stora gråa vardagen och det är de
som finns kvar i mitt minne och jag har tre fina
ungar så något bra måste ha hänt genom åren,
men, jag skulle inte vilja göra det igen, jag skul-
le inte ha orken och energin.

Däremot så finns det inget som säger att jag visst
kan vara med som en liten morfar eller farafar i
framtiden. För när man funderar på meningen med
livet och alla förgreningar som finns i frågan, så är
ju roten i frågan den om fortplantning. Allt annat är
ju bara sekundärt.