leifsjoqvist

Liberalismen säger sig vilja stå för individuell
frihet och att denna frihet skulle gälla alla. De
som fått leva i den liberala praktiken vet att
detta är jidder och att de som inte omsluts i
den innersta kretsen strävar efter att överleva
snarare än tänker tankar om frihet.

Iförrgår träffade jag en sann liberal på krogen.
Han pratade om att i företagsvärlden strävade
man efter att nå den bästa varan och i den strä-
van drog alla åt samma håll. Han menade att det-
ta var något för politiken att ta efter och man skul-
le då börja med att förbjuda V-partiet då de var
ekonomisk subversiva i sina ständiga erbjudanden
om en underfinansierad budget.

I mitt stilla inre kan jag tänka att om företagsvärld-
en är överens om en produkt så innebär det ju knap-
past att alla inbladade parter i produktionsprocessen
är överens. Liberalen som sådan inser ju då att vad
han förespråkar är monopolkapitalism. Det är där vi
nu börjar närma oss den permanenta dikaturen. Ett
solospelande imperium som USA slår ner med vapen
överallt där ett hot upplevs. Den som motsätter sig
den amerikanska varianten av liberalism får nog snart
fundera på att antingen bekanta sig med tanken på upp-
ror och i vilket fall fundera på att skaka galler.

Liberalismen strävar helt kort även efter monopol i
ideernas värld. Det är i sig en omöjlighet men att i
den strävan monopolisera media med tvång eller
dränka oss i underhållning ger i vilket fall en ofant-
lig makt.