leifsjoqvist

Anna Boije föreläste förra veckan och hennes
tankar kommer att appliceras i Brunnsboskolan.
Det handlar om helheter och perspektiv. Det hand-
lar om att alla måste in i en process som berör alla.
Man löser inga problem med att bara lyfta bort den
till synes största aktören. Det är ett system som är
igång och det forstätter att fungera oavsett om man
lyfter bort enskilda aktörer.
De flesta har upplevt det. Terje Ogden har skrivit om
det i Specialpedagogik. För några år sedan jobbade jag
i en skola i Hjällbo. En fredag lyfta man bort skolans
värsta buse och på måndag hade man fyra grabbar
som tagit hans plats.

På 90-talet jobbade jag med en utåtagerande ung man
som spottade och slogs. Vad vi då sa i gruppen runt hon-
om var att det en form av kommunikation. Om man då
svarade upp med samma språk styrde han och hans sju-
ka jag fick styra. Därför valde vi att aldrig svara med sam-
ma medel utan erbjuda annat. Kram, promenad, mat, sit-
ta tillsammans, bastu och liknande aktiviteter. Det funger-
ade men det tog närmare fem år att ta sig dit.

Boijes lilla credo säger att man skall fråga med adverb.Om
man har en människa som gång på gång på gång slår mot
andra skall man fråga:hur kan jag hjälpa dig att sluta slå?
vad behöver du för att sluta slå?
Det låter bra. Då lokaliserar man problemet. Man lägger det
på rätt person men man gör det utan hot eller att låsning.
Man loklaliserar och stänger in problemet men man erbjuder
samtidigt en nyckel.