leifsjoqvist

Jag gick i regnet och lyssnade till Shadow Gallery
vilket är ett av favoritbanden i genren progressiv
rock. I en av de längre låtarna finns en passage
som strandar i ett långt flöjtsolo som i slutet full-
ständigt exploderar i ett gitarrsolo som heter du-
ga.

I dessa lägen upplöses min kroppsliga struktur och
då måste jag bara få röra min kropp så denna kväll
i en regnig park i Karlstad drog jag av ett gitarrsolo
i luften som var av den mer avancerade arten.

När låten var slut stod en kvinna också hon i regn-
rock och stirrade förundrat på mig. Hon sa ingen-
ting men blicken uttryckte ett medlidande. Jag tänk-
te säga något men insåg det meningslösa. I hennes
ögon var jag en av de hopplöst förlorade och ingen-
ting jag skulle säga skulle ändra på det.

Så mycket för "sola i Karlstad".