leifsjoqvist

2010-12-17
15:44:29

Älvgårdens gruppboende
Idag kom en rapport från socialstyrelsen där man
säger att man skall kolla tjänstemän och politiker
i Torslanda SDN. Inte en dag för tidigt. Det finns
ett strukturellt problem med hela LSS-hanteringen
och de boenden som är till för människor med olika
funktionshinder.

Det är fortfarande vanligt att man sätter in helt
outbildad personal utan erfarenhet att arbeta med
människor somär självskadande och utåtagerande.
Ofta slutar det med att man får till övervåld via
vaktbolag eller tvångsomhändertagande av polis
eller psykiatrisk vård. Slutsumman av allt brukar
bli att man sprutar den agerande full med psyko-
farmaka.

Det krävs en inre styrka att arbeta med utåtagerande
och självdestruktiva. Det krävs kunskap om orsakerna
till att man handlar inåt eller utåt.

Tyvärr är omsorgena i det stora hela bedrövligt okunniga
i vad de gör. På politisk nivå närmast analfabeter och de
lyssnar till tjänstemän som sällan eller aldrig har special-
kompetensen. I Torslanda finns en sådan dubbelinkomp-
etens.

Istället för att skicka sina ansvariga på ledarkurser där man
lär sig hur man krossar personalgrupper som knorrar och
hur man lär sig att aldrig svara upp konkret vad det  hela
går ut på. När jag började i Torslanda ville man från ansvar-
igt håll att vi som skulle börja skulle skriva på en lojalitets-
förklaring till Torslanda. Riktigt vad detta hjärnsläpp gick ut
på fick vi aldrig reda på då man begrep att dylika arbetsmet-
oder dog ut i slutet av 1800-talet.

Vi begärde under flera år en arbetsbeskriving och plan för vad
arbetet syftade till. Den kom aldrig. När vi själva skrev en policy
på ca 50 sidor som skulle varit en utmärkt grund till plan, arbets-
beskrivning och tillvägagångssätt i metodik så svarade man åter
med tystnad.

Jag hoppas verkligen att Socialstyrelsen kopplar ett större grepp
på det här. Det finns många människor som fallit offer för inkom-
etens bland alla de som redan har sina handikapp att leva med.
Det krävs utbildning på alla plan. Det krävs rejäla satsningar på
kunskap om handikappen och framför allt i metod. Det ena är be-
roende av det andra.

Jag hoppas verkligen av mitt hjärta att de gubbar jag jobbat med
i närmare 20 år får den fortsättning de förtjänar. Ett ställe som kan
ta hand om deras inneboende styrkor som bara kommer fram vid
ett korrekt bemötande och av människor som är skolade och som
bär på en solidarisk livskunskap.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: