leifsjoqvist

Skräcken för onani kommer naturligtvis från
kyrkan. Religionen har alltid haft ett gott öga
till våra könsorgan. De katolska ögonen har
främst gällt gossar.
I Första Moseboken vägrar Tamar att knulla
med sin döda brors kärring utan tar sig hell-
re en stilla runk. För detta dödar Gud Tamar.
Det är vad de religiösa kallar kärlek.

Nej för fan! Inte här................

Så har det hållt på genom årtusenden och i
generation efter generation har man talat om
onanins märkliga farlighet.

Simon Tissot skrev 1760 Om onani vilken blev
en tankebok för massor av människor fram till
dags datum.

Det är Tissot som väcker Galenos gamla tanke
om djupsperma på nytt men säger tvärsom.Där
Tissot hävdar spilld spermans farlighet:hjärnan
hos den som masturberar blir så uttorkad att man
kan höra den genljuda i hjärnskålen, säger Gale-
no att det är nödvändigt om än inte tillräckligt.


Galeno hävdade som bekant att onani är bra men
att detta bara hjälper mot ytsperman. Djupsperman
och dess giftighet vilket till slut är förödande för en
mans tankar måste tömmas. Detta kan bara ske gen-
om samlag.

Freud och hans polare såg bara neuroser i det glada
runkandet. Freud skulle runkat mer och gett fan i
cigarrerna.
Immanuel Kant, född tråkig och levande tråkig, förde
ju i bevis genom sitt moraliska imperativ att onani
ledde till människan undergång. Om man runkande
gjorde man ju det till allmän lag och då var det ju
kört. Kant borde definitvt ha runkat mer.

Bland de stora författarna finns det två som genljuder
när det gäller runkandet och konsten. Det är Tomas av
Aquino och Alberto Moravia.

Tomas av Aquino: "hans kropp ibland reagerade med sädes-
uttömning i de ögonblick då han mediterade som intensivast
över det gudomliga (gissa var högerhanden var då....).


Alberto Moravia skrev:
Masturbering är den enda könsakt som på något sätt har med
kultur att göra, ty den härstammar helt och hållet från fanatsin.