leifsjoqvist

Jag lyssnar till diskussioner i Människor och tro, Studio ett,
Debatt,P1 Morgon och blir mer och mer förvånad över hur
svårt det är att ta avstånd från terror och hur likt muslimer
agerar till vänstern på 70- och 80-talet.

Istället för att bara säga: Ja, vi tar avstånd från terror i alla
dess former och särskilt den terror som sker i vår rörelses
namn.

Det finns naturligtvis en tanke med att kollektivt anklaga. De
finns en tanke med att synonymisera islam med terror. På sam-
ma sätt som man ville göra vänster och terror till samma sak.

När informationen äga av det etablerade kan man inte bara utgå
från att alla är på samma nivå. När det matas ut i 90% av alla
media att islam är terror kan man inte diskutera. Man måste för-
söka vara klok.

Då kan man inte komma dragande med Malmömannen. Visst är
det terror mannen sysslar med, men inte gör han det i Jesu namn.
Då är parallellen med Tamas tanke mer intressant. Tamas skrev
om Lasermannnen att han agerade i ett samhälle som gav honom
en rätt att skjuta invandrare. Därför borde vi alla ta avstånd från
tankar som diskriminerar eller pekar ut invandraren. Om man kö-
per det resonemanget öpnnar man ju för att tolka självmordsbomb-
aren på samma sätt. Islamiska terrorister skulle inte kunna agera
utan ett samhälleligt samtycke i större eller mindre kretsar.

Det finns inget för en radikal att på något sätt hålla islamister om ryggen:
-Islamisten ser den sexuellt oliktänkande som en brottlsing
 och i text önskar dennes död(som f ö Bibeln och Toran).
-Islamisten vill ha en förtryckt kvinna som skall tiga och lyssna till
 sin man( som f ö Bibeln också skriver).
-Islamisten önskar död till de som inte tror på vad hans Gud säger
 (vilket f ö även Bibeln gör).


Religion är ett otyg som man skall hålla kort.
Om det finns något kristet med julen har det sedan länge
dränkts i julklappar. julskinka och sprit. Det är ju bra så
länge inte konsumismen i sig självt blir vår gud.