leifsjoqvist

Jag sitter på dass och skiter. Morgonbajen är
dagens högtidsstund. När gammalt pressas ut
ur kroppen med lite kamp och lättar upp både
kropp och sinne.


Under tiden läser jag tidningen Res och alla mina
fördomar bekräftas om att nazistisk estetik letar
sig in i dagens media. Det sker inte med en med-
veten nazistisk plan. Det sker för att människor är
omedvetna om vad de gör. Det är hipp-happ utan
förankring.

I tidningen som är flaschig och glänser ser jag inte
en människa över 40, det finns inte en människa som
inte ägnar stor del av sin tid till fitness, alltså inga öv-
erviktiga, naturligtvis finns inga människor med någon
form av funktionshinder. Inga människor som inte till-
hör de framgångsrika och med god genetisk historia
får plats. Även barn som tillåts vara med är som hämt-
ade ur Lebensborn.


Innehållet är lika ytligt som sin förpackning. Det samm-
anfattas av Bindefeld mot slutet och är att resandet hand-
lar om status. Det handlar om att samla trofeer. Vad man
gör är ointressant. Det viktiga är att man varit där.

I en tid när vi vet att massflygandet förstör ozonskiktet är
ju detta miljöterrorism. Folk måste lära sig att ta ansvar och
det gäller framför allt vårt översta skikt. Något säger mig
dock att vi alla inte är jämlika utan att vissa är mer jäm-
lika än andra.

Jag fortsätter mitt skitande i Anthony Burgess anda. Jag är
en supporter av Mr Enderby. Burgess skapade Mr Enderby
och skrev fyra böcker om den skitande poeten. Jag är gan-
ska säker på att Enderby och Burgess hade mycket gemen-
samt. De fyra böckerna om Enderby finns att köpa i en sam-
lingsvolym. Det är levande läsning det handlar om skita, sex
och död. Bra för toaletten och långa sessioner de dagar som
skiten bråkar om att komma ut.
Skit i Res och läs Burgess.



Inside Mr Enderby
Enderby outside
The clockwork testament
Enderby´s dark lady