leifsjoqvist

Efter några veckor med ångestprojektion
vilket min själ tagit allvarligt stryk av så
lättade trycket ikväll. Tillsammans med
min son och hans vänner såg vi på stor-
bild hur Arsenal förlorade och hur Bayern
vann. Det var trevlig stämning bland trev-
liga människor.

Jag traskade hemåt i sena kvällen och såg
lyckliga ansikten från skola, fritidsgård och
fotboll. Det är ju detta som är det viktiga.
Varför bry sig om de som lever på att plåga?

Människor som interagerar. Människor som
älskar. Människor som lever i solidaritet. De
är de viktiga.

Jag lyssnade till Firth of fifth från Selling England
by the pound av Genesis. Detta album tillhör
det klassiska. Låten är av sådan art att jag rubbas
i min ateism. Hur kan något vara så vackert? Hur
kan Hacketts gitarr eller Gabriel flöjt skapa detta?
För mig är det en större fråga än om Guds existens.

Firth Of Fifth
The path is clear Though no eyes can see The course laid down long before. And so with gods and men The sheep remain inside their pen, Though many times they've seen the way to leave. He rides majestic Past homes of men Who care not or gaze with joy, To see reflected there The trees, the sky, the lily fair, The scene of death is lying just below. The mountain cuts off the town from view, Like a cancer growth is removed by skill. Let it be revealed. A waterfall, his madrigal. An inland sea, his symphony. Undinal songs Urge the sailors on Till lured by the sirens' cry. Now as the river dissolves in sea, So Neptune has claimed another soul. And so with gods and men The sheep remain inside their pen, Until the Shepherd leads his flock away. The sands of time were eroded by The river of constant change,