leifsjoqvist

För någon vecka sedan var Eritreas ambassadör
och pratade i Backa Folkets Hus. Det var demon-
stranter på utsidan. De ville hävda Isaaks rätt
till frihet. Frivilliga fotograferade dessa demon-
stranter som de uppenbarligen såg som fiender.

De är lite stötande att stödja en icke-demokratisk
regim i Sverige. Det är stötande att revolutionens
barn inte inser att öppenhet och frihet är det som
varje befrielse och revolution borde handla om.
Vad spelar det för roll om man under 30 år strider
mot en yttre ockupant om man sedan bara tar på
sig densammes kläder och forstätter politiken?

Jag stödde EPLF länge länge. På 80-talet var jag
ytterst nära att resa till kriget för att se med egna
ögon vad kriget handlade om. Jag kände flera här
i Göteborg som för solidaritet med den eritreanska
kampen. Det fanns fläckar på solen. Den interna
kampen mellan ELF och EPLF var en blodig sådan.
Det förklarades med att ELF var kolloboratörer och
därför endast tjänade asgamars magar.

Den svenske fotografen Göran Assbring som givit
ut en fantastisk fotobok om kriget sköts till döds
1983. De påstods att det var ELF som sköt för att
skapa badwill för EPLF.

Jag såg ett fritt Eritrea som ett utopia. Här skulle
lyckoriket förverkligas. När Kampuchea inte riktigt
var det som tanken var (milt sagt!), när Albanien
bara var en repressiv kuliss, när Kina var Kina och
Vietnam ett land som skulle byggas upp efter 30 års
krig, när Chile krossades under fascismen, då var
bara Eritrea kvar som det stora projektet.


Jag minns Lillhagen och en liten trevlig svart man,
men som också var rädd. Det var först senare jag
förstod att de andra såg honom som en samarbets-
man till den etiopiska ockupationsmakten. Själv sa
han att han inte tog ställning. Verkligheten var större
än en sida. Han försvann och jag har aldrig hört eller
sett honom sedan dess.

De som idag ropar slagord för president Afewerki är
de somlever i en illusion. Frihet är inte detsamma som
fängelse och inskränkt yttrandefrihet. Socialismen skul-
le ju vara något större, något bättre. Det skulle ju vara
vår allas befrielse. Det skulle frigöra kulturen. Det skul-
le få hundra blommor att blomma. Folket skulle engagera
sig och slänga alienationens tvångströja.

Det blev inte så. Eritrea är ytterligare en spik i kistan.