leifsjoqvist

I varje konflikt, stor som liten, fins alltid en lätt utväg,
nämnligen syndabocken. Man letar upp en person el-
ler grupp och så anklagar man den eller dem för allt
ont existerande. Man saltar med lite "sanning" och
skapar bilder som gör att det finns någon slags rele-
vans.

Det är en effektiv metod. Den anklagade vet ju inte
riktigt vad det är han skall försvara sig emot. Det är
inte det uttalade utan den dolda agendan som hotar.
Det går inte att försvara sig då makten förenkar den
dolda agendan och den anklagade framstår som para-
noid i hävdandet av samma agenda.

För chefer på individplan är det en bra metod. De spar-
kar neråt och hotar därmed ingen av sina egna eller si-
na karriärmöjligheter. Vad gör ett bondeoffer i det stora
spelet?

För stater och organisationer är det likadant. Det angriper
med känslor vilka är närmast omöjliga att skydda sig emot.
En invandrare som vill värna sin rätt framstår som framfus-
ig och otacksam. Ännu värre var det judarna i Tyskland. Vad
de än gjorde hade man redan lagt en mall hur de var. De kun-
de hävda att de var kroppsarbetare, vänliga familjefädrer, med
i sportklubbar på samma premisser som andra eller vad som
helst. Det hjälpte inte. Den stigmatiserade juden var bilden som
vara etablerad. Ingenting i Tyskland kunde sedan hejda den stora
utrotningen.