leifsjoqvist

Våren 1984 skrev Mats Olsson en upprörd krönika
i Expressen. Han hade sett den nya filmen om Indi-
ana Jones, The temple of doom, och  menade att
frågan var om inte gränsen nu var nådd. Han upp-
rördes över allt det sadistiska och realistiska vål-
det. Idag när jag ligger och slötittar fascineras jag
över hur tiden förändrar. 26 år sedan. Vad skall
man säga om 2010 år 2036?

Filmen är annars sanslöst dålig. De övriga Jones-
filmerna är ju matineroliga men denna är ju rasis-
tisk och onte lite heller. Indier är tjattrande apor
som tror på stenat och äter fryst aphjärna och för
sin överlevnads skulle hämtar de hjälp av en mod-
ig amerikan och den stabila brittiska armen. Hoa!!


Den är också sexistisk på ett sätt som man ens sällan
såg då. Kate Capeshaw skriker mest hela tiden och
gnäller över brutna naglar när folk dör till höger och
vänster. Hon låtsas svårflörtad men blir naturligtvis
tokkär. I slutet när hon låtsas lite självständighet blir
han infångad av Indianas piska och dras till hans famn.

Det var fan inte bättre förr!

Våldet då?
Ja om man kissar i byxan av att titta på MacGyver då
är detta inte filmen att se men värre än så är det inte.