leifsjoqvist

Det känns som att klockan skruvas tillbaka.
Igår låg jag trött och kollade en usel amerik-
ansk serie som hette Impact. Intrigen är un-
derbar. En brun dvärg(en slocknad stjärna)
träffar månen. Månens massa fördubblas ett
antal gånger och kommer ur sin bana. Inom
48 timmar förväntas en kollision.Hua!

En av hjältarna är män. Han är jätteduktig vet-
enskapsman och han har en fästmö som han
gillar jättemycket också.

De skall gifta sig och han glömmer av repeti-
tionerna i kyrkan för att vetenskapen kallar.
De träffas på ett cafe och han säger:
"Jag skulle vilja att du kunde vara med mig på
 jobbet och se allt det magiska som händer ute
 i rymden"
Hon säger:
"Jag skulle önska att du kunde vara med i kyrkan
 så du kunde bli en del i det magiska som skall hän-
 da".

Han skrattar. Han pussar henne.

Senare missar han tider igen.
Hon är en riktigt kvinna och säger att hans
jobb är viktigt och att hon skall anpassa sig.

Så sprids de riktigt farliga fördomarna i samhället.
De smyger sig in. Det är som när vi tar ett medel-
tida kungahus till våra hjärtan. Vi accepterar en rest
från en tid av diktatur och förtryck och gör den till
en romatisk kuliss.

Kärleken är inte klasslös.
Om så vore varför inte inte en vacker kärlekshistoria
mellan en SS-officer och en vacker judinna. Han kom-
mer hemfrån jobbet i Auswitch och hon har lagat mat
och föreslår lite mys framför brasan där han kan be-
rätta lite anekdoter från jobbet. (Jag är skadad av läs-
ningen av De välvilliga)