leifsjoqvist

Man skall gå til sig själv om man tror
att historien är ett facit som man kan
läsa. Det visar sig ofta att så som man
själv upplevt sina händelser behöver in-
te delas av de som var med.

Jag minns 1974. Vinter. Jag praoade i
Munkedal på skogsbrukshögskolan där.
Jag minns en av dem som var med. Han
hette Ernst Teenwolde( ganska säker).
Han kunde lyfta en stol bara genom att
greppa längst ner på ett av benen. Vi an-
dra led av avund. Hans kompis fick åka
till sjukhus. När vi bastade skulle han åka
kana nerför en snöig backe och gränslade
en sten och fick pungstopp.

Vi var 10 unga pojkar som fick ett hus för
oss själva.

Varför skriva detta?
Jo, en kväll var det barnprogram på TV2.
En man satt vid sina congas och skulle lä-
ra barn att spela. Två gånger med vänster
och sedan två gånger med höger. Mama-
Papa och Mama-Papa. Så skulle det gå
fortare. Detta uppslukade oss i två veckor.
Vi slog på allt och upprepade Mama-Papa.
Vi tyckte vi var jätteroliga. Vi var säkert
motsatsen.

I vilket fall så sändes ett inslag i kvällen Studio
Ett om den världskände slagverkaren Sabu
Martinez (dog 1969). Han var verksam i Sver-
ige och jag är ganska säker på att det vara
han som var med i barnprogrammet.