leifsjoqvist

Jag brukar surfa runt och kolla vad nazister
och högerextremister håller på med och jag
blir lite nedstämd när jag ser hur de ivrar för
demokrati och yttrandefrihet. Jag vet ju att
de tycker att demokrati är för de svaga och
att demokrati är de låga rasernas påfund.
De försvarar demokrati och de demokratiska
fri- och rättigheterna och yttrandefriheten
enbart i det syftet att få fram sitt budskap
och bygga sina organisationer så starka att
de kan avskaffa allt och utropa en stark stat
under en stark ledning.

De dåliga vibbarna kommer sig av att på sam-
ma sätt jobbade ju de partier som bekände sig
till marxismen-leninismen. Det var ju självklart
att den borgerliga staten måste avskaffas och
att detta måste ske genom en revolution därför
måste man använda alla till buds stående medel
för att bygga partiet. När väl den historiskt själv-
klara revolutionen var genomförd så skulle ju
proletariatets diktatur råda. Den var överlägsen
demokratin då den var historiskt sann. Det fanns
också en underförstådd tanke om hämnd och pay-
back time inbyggd i hela konceptet.

Under min era som maoist hade jag hela tiden tan-
ken om att det jag strider för här i Sverige kommer
jag inte att få fängelse för men skulle jag ta flyget
till Peking skulle det vara en fråga om minuter inn-
an jag hamnade i fängelse och då var det bästa scen-
ariot. Det fanns fler. Fler än jag såg denna paradox
och det var säkert den huvudsakliga orsaken att rör-
elsen dog ut. Man kan inte ha olika agendor i kamp-
en. Det kan inte vara i sin ordning att man är en kämpe
i Sverige och en grov brottsling i ett kommunistiskt
land om man står och arbetar för exkat samma åsikt-
er.

Inom överskådlig tid är demokratin såsom vi känner
den överlägsen ibland statsskick. Det kommer inte
att stanna vid det. Nya ideer uppstår med nya form-
er för produktion och levnad. Idag känns det dock
som bara gamla ideer kommer upp.