leifsjoqvist

På Skänningeanstalten kom en fånge på den goda
iden att han skulle baka bullar. Bakning är en ut-
märkt terapi och skapar god miljö genom arbetet
och framför allt alla goda lukter. Jag har själv bak-
at på gruppboenden och vet vilken god stämning
det skapar. I en fängelsemiljö med få stimuli bor-
de ett dylikt initiativ skapa applåder. Så icke.


Fängelseledningen sa nej då man misstänkte att
bagaren skulle göra sprit av jästen. I dessa dagar
av paranoja kan man ju tycka att det var att dra
väl långtgående slutsatser. Vill man få droger på
svenska anstalter finns det nog lättare sätt.

Bagaren gav sig inte utan gick vidare till förvaltnings-
rätten vilka höll med anstalten. Ingen bakning. Det är
med den s k kriminalvården som med de politiker som
skall ansvara för de polisiära insatserna i socialt oroliga
områden. De vet inte vad de har att göra med. De kan
inte koderna. De bor inte  och umgås inte i samma mil-
jöer som de de skall styra över. Då de inte vet utgår de
från skrivna manualer som alltid skapar konflikter i verk-
ligheten. Ett förbud mot bakning är ett tydligt sådant ex-
empel.


Det mest tragiska är GP:s lilla minigallup visar att 70%
tycker att fängelseledningen gjorde rätt. Det visar på
det allmänna hat som finns. Detta hat är ju en grogrund
för ökad och intensifierad kriminalitet. Om man bara möts
av hat ökar ens eget hat. Det fanns en tid när vi var på
rätt väg. När vi ansåg att en kriminell haft en tuff väg att
gå och behövde hjälp för att komma rätt. När vi kunde dra
ett streck över det som varit och titta framåt. När vi kunde
leva egna goda liv utan att projicera mot andra och hata
andra för att själv må bra.