leifsjoqvist

Jag och några gubbar träffades denna kväll
för att diskutera klubben och fotboll. Det blev
inte så mycket av det. Grillning och kvällssom-
mar tenderar istället till att man pratar istället.
Pratar på det sättet som egentligen är livets
mening. Pratar i kvällningen runt lägerelden.
Berättar skrönor och skrattar och mår bra.
Var tappade vi det i vårt stora arbete med att
modernisera och göra allt bättre?

Lite allvar blev det. Vi pratade om vår oro för
våra döttrar och flickvänner. Det finns en stor
orättvisa i att kvinnor skall behöva tänka på
hur det skall ta sig hem. Hur de skall åka?Vem
de skall åka med? Vilken väg de skall gå?

Denna oro skapar en osäkerhet som i sig skapar
en sämre livskvalite. Oron och pratet om denna
oro skapar en rädsla som i sig är skadlig. Varför
tar inte alla män som oroar sig för sina kvinnor
inte istället och pratar med alla sina bröder som
uppenbarligen finner en mening med att misshandla,
våldta, mörda eller allmänt trakassera kvinnor. Det
är ju männen som måste förändras. Det är ju de
män som inte kan respektera kvinnor som borde
känna rädsla. De borde alltid vara rädda. Vi borde
jaga dem som de jagar våra kvinnor.

Min dotter var ute och powerwalkade igår och i höjd
med Stigs center blev hon jagad av en man som
stod med andra chaufförer vid sina lastbilar. Han
var iklädd bara shorts och sprang efter henne. Ing-
en av hans kollegor ingrep eller tillrättavisade honom.
Hur kan man bli så dum? Hur kan man vara ett sådant
kräk? Förstår han inte hur nära döden var? Om jag
tagit cykeln som jag tänkt och sett fanskapet, vad
tror han hade hänt?

För den som tror att våldtäkt är något sexuellt eller
småkul skall se Irreversible och må riktigt dåligt.