leifsjoqvist

Vid läsning av Jan Guillous memoarer slås jag av den
politiska tid han beskriver. Den var också min. Man kan
slå sig för öronen och blunda och sedan fördöma för ful-
la muggar och känna att man har rätt. Så bygger man
dock inte demokrati. Demokrati bygger på lyssnandet
och toleransen.

Den vänster som i viss mån blomstrade under 70-talet
var inte blomster. Möjligen rosor med massor av taggar.
Man byggde folkfronter vilket var ett sätt att få kontroll
över stora organsiationer. Tanken var att man skulle bli
ett med folket och genom sitt goda arbete i fronterns skul-
le man mobilisera till partiet.

Så är det ju överallt. Bankerna hävdar ju inte att de vill
maktkoncentration och atomisering av yrkesarbetet i syfte
att öka profiten maximalt.
De öppet borgerliga partierna säger sig vara bra för alla
och det är naturligtvis en omöjlighet. Någon måste betala
kalaset. Så är det alltid.

Alla gör det på ett sätt eller annat.
Alla har en dold agenda som inte tål
dagens ljus.

Den dagen ett helt öppet parti kommer fram ur mörkret,
den dagen tror jag på något kvalitaivt nytt i svensk och
även internationell politik.

Dock lär vi fär vänta.....