leifsjoqvist

Jag trivs förträffligt med att cykla
till Härlanda Tjärn. Simma runt tjärn-
en och sedan lägga mig att läsa. En-
da molnet på min välfärdshimmel är
att en massa andra människor kom-
mit på samma ide. Bryggan har blivit
överbefolkad. Man kan då tänka sig
flera alternativ varav ett är att bara
låta saken bero och bara gilla läget.
Det är ett dåligt alternativ.

Jag valde idag istället att ta naturen
till hjälp.

Förra året hittade jag flera ormar vid
bryggan. Både snokar och huggormar.
Så idag lutade jag mig över ena kant-
en och hittade lite ömsat skinn. Jag la
det på bryggan innan jag hoppade i
vattnet för min simtur. När jag kom
tillbaka var skinnet borta men så också
hälften av alla de som varit på bryggan.

Jag lutade mig över andra sidan och till
min lycka såg jag två snokar som låg
och värmde sig på stenar under bryggan.
Jag sa rätt ut i luften:
Kom här skall ni få se på två riktigt stora
snokar!


Ytterligare en halvering av människorna på
bryggan. En man som legat med fötterna på
utsidan såg närmast chockad ut. Bara en an-
nan man kom och tittade.

Imorgon hoppas jag att bryggan åter har tagit
skepnad av glesbygd med en person i varje än-
de.