leifsjoqvist

Vi är vad vi fostras till. De allra flesta människor
trivs bäst om de får fortleva hela sitt liv i sin by
eller på sin gård. Å andra sidan har vi nomadfolk
vars själva existens bygger på rörelse från varje
hemvist.

Själv är jag nog gårdfolk. Nu skall jag flytta och det
är en liten flytt men ack så mycket småsaker som
måste fixas. Vissa människor gillar deta med att pil-
la med småsmaker. Den gruppen tillhör inte jag.

Byta jobb, byta boende, byta relation, bryta familj allt
detta som är något vi alla gör men som vi uppfattar
som unikt och osm vi har så svårt att hantera.

Kollade på Kunskapskanalen igår. Det handlade om
Alzheimer. En man som i princip fått sitt minne utrad-
erat intervjuades. Han vägrade dock att se det i nega-
tioner. Han motionerade och sprang vilse men var lika
glad för det. Han ivrade för att leva livet oavsett förut-
sättningarna. Det var bara att anpassa sig, menade han.
Tänker på ekosofins grundare Arne Naess som fick en
mild form av Alzheimer mot slutet av sitt 96-åriga liv.
Han tyckte det var trevligt att varje dag var som ny.
Det var ju så mycket av allt det gamla han inte kunde
minnas.

Det ska va gött å leva annars kan det kvitta, Galenskap
eller Klokskap?