leifsjoqvist

Det betyder att redaktionen har ansett att huvudmotsättningen i Sverige har gått mellan proletariat och borgerskap och att denna motsättning endast kan lösas genom en socialistisk revolution. Vi har bedrivit en oavbruten teoretisk kamp mot reformismen och revisionismen. Vi har förespråkat masslinjen, enhetsfronttaktiken och nödvändigheten av att förena kampen för dagskraven med kampen för socialismen.

Nya Arbetartidningen går i graven. I några decennier har den
varit den sista maoistiska resten i Sverieg. SKP(ml) blev sedan
SKA och jag vet inte om det var ytterligare namnbyten.

Det fascinerande är att en av alla dessa små närmast atomiska
rörelser säger sig bekänna sig till masslinjen. Man pratar om
massorna som vore det en vardag. Massorna har aldrig, i detta
land, haft någon större entusiasm inför maoismen. Tvärsom. Jag
inser idag att min far som kom från en fattig torparfamilj och flyt-
tade till Göteborg och arbete på varvev där han kunde livnära en
familj, bil, lägenhet och ha kvar torpet i Värmland på sin lön, jag
inser att han var ganska nöjd med sin socialdemokrati. Varför skulle
han offra allt det för att gå ut i en suspekt revolution med sin son?
Han hade ju just upplevt en.
Det var det vi aldrig begrep. De som var lite äldre än oss hade varit
med om en gigantisk strukturell omvandling i hela samhället. Där vi
såg diktatur, inskränkthet och rigida mönster såg de frihet från små
lägenheter, arbete till nästan alla och en viss möjlighet till konsumtion
där man kunde leva utan at behöva oroa sog för morgondagen ( till
vardags).

När de unga ser vad de äldre ser och upplever och anpassar kampen
efter det så att generationer kan mötas, först då kommer verklig för-
änding till stånd.